frktjatlund

Igår var jag gnällig och tyck-synn-om på telefon. Så till den milda grad att M gjorde något som han bara gjort en enda gång tidigare: Han köpte snittblommor till mig. En bukett med rosor. När han kliver ut ur blomsteraffären hade han sån tur att han sprang på en av mina arbetskamrater. Hon uppfattade M som gentlemannen personifierad och han gjorde inget för att få henne på andra tankar.



Förra och första gången M köpte rosor var 1974. Vi hade flyttat från Dalarna till Stockholm. Det blev ett glapp mellan första lönen och sista A-kassan. Alla egna resurser var uttömda och M gick till socialkontoret för att försöka låna pengar tills lönen kom.

Soc nobbade lån. Lån tog man hos banken. På soc får man bidrag.
- OK ge oss ett bidrag, sa M.
Han fick ett bidrag så vi skulle klara oss. Men vad ska en tvättäkta socialbidragstagare göra? M överla med sig själv, ett sånt här tillfälle får inte gå en ur händerna. Han gick raka vägen till Systemet och köpte vin och sen till blomsteraffären och inhandlade en bukett rosor.

Det var tur att han tog den chansen, för möjligheten har inte upprepats.

När jag kom hem efter jobbet igår stod det en rosenbukett på köksbordet och en flaska champagne på kylning. Så jag fick lite plåster på tanden.