frktjatlund

Vår familj har ett internt begrepp, som vi som föräldrar tog till då och då. Något barn framförde en önskning och då kunde vi säga
- Nej, det tänker vi inte köpa. Det är bara barnlur.

Barnlur är sånt som tillverkas med främsta syfte att skinna föräldrar på pengar. Det kan vara allt från meningslösa samlarkort, figurer med svindyra kläder och andra tillbehör till långmanade hästar, som man skulle frisera.

Vi hade en liten strid, när Uno-kortspelet var nytt på marknaden. Barnen pratade sig varma för spelet och beskrev hur det gick till.
- Men vänta lite. Ni måste prata om vändåtta? 

Nej, men för en rejäl slant kunde man köpa en kortlek med 108 kort, som man kunde spela ett enda spel med. Allt bara för att kunna säga Uno istället för Lappen, när man bara hade ett kort kvar på hand.

Idag lät sig M barnluras. Vi hade Treans barn på stan. Jag gled runt på barnklädesavdelningarna medan M gick till BR med barnbarnen. När vi strålade samman för lunch, visade Noa glatt upp sina nyinköpta Yu-Gi-Oh-kort. 

För ett tag sen läste jag om en man med noll koll, som trodde att barnen samlade på Jan Guilloukort. Lite utvecklande är det i alla fall med barnbarn.

My hade fått ett paket med material för att tillverka egna knappar med Disneyprinsessorna. Men vi blev tvungna att återvända till BR, för med pytteliten text stod det att för att kunna tillverka knapparna krävdes det även en maskin. Lurade igen.

Nu fraktar M tillbaka de små liven och jag tänker ta en lur.

---

Vet ni förresten vad man kan säga till en gorilla med en banan i varje öra?
- Vad som helst.

Såna historier berättar Noa och skrattar glatt åt sina egna skämt, precis som resten av släkten.