Intermezzo
Utomhusbio i Tanto funkar hyfsat. Vi var halvkulturella och såg i alla fall halva Easy Rider. Huvudskälet till att vi bestämde oss för att lämna salongen i pausen var den kalla vinden. Underordnat var att filmer från 60-talet inte är några actionrullar precis, allt går i ultrarapid så man håller på att somna.
Ikväll är det Midnattsloppet och vi bor så strategiskt (200 m från startlinjen) att folk från M:s jobb, som ska springa och andra kopplade till springarna träffas här. Inte hemma hos oss utan i vår festvåning. Nu ska den kylda ölen fram och bastun dras igång så att löpare och andra kan få lön för mödan.
M avstår från deltagande i själva loppet; fötterna håller inte måttet, knappast konditionen heller. Förra gången han ställde upp hade han inte tränat särskilt mycket. Orken tog slut innan uppfarten till SÖS.
Han drog sig ut mot kanten och började gå, då en liten grabb, likt pojken i Kejsarens nya kläder skriker
- Pappa, varför springer inte den där farbrorn? Han har ju nummerlapp.
Hemvägen blev en skamlig Golgatavandring innan säkerhetsnålarna gick att få upp han kunde få bort lappen.
Ha, ha, jag kan tänka mig hur irriterande det kan vara med en nummerlapp i det läget.
Ja, han drömmer mardrömmar om det fortfarande.
Jag förstår det. Det låter oerhört traumatiskt.
Fast jag har en bekant som råkade ut för något värre...Han sprang en halvmara i sin lilla hemstad. När han sprang var han klädd i korta cykelbyxor, och han märkte inte att hela "aggregatet" hängde utanför ena byxbenet - genom hela loppet, två varv genom staden. Det hade han svårt att smälta efteråt.
