Lunchtugg
- Jag vill också träffa en miljardär och gå i pension. Så där som Ulrika Messing, sa fröken Tjatlund.
- Äh, du skulle dö av ren tristess. Fråga mig; jag gick hemma flera år. Det var den värsta perioden i hela mitt liv, påstod Långkoftan.
- En miljardär har säkert råd med ett vackert stenhus i Provence. Där skulle jag kunna bo och åka och storhandla på Carrefour. Fylla kundvagnen med den ena delikatessen efter den andra, för att inte tala om allt vin.
- Kallar du det för utmaning? Här på jobbet händer det i alla fall saker hela tiden.
- Jag får väl skaffa hundar som hoppar glatt bredvid mig när jag tar mina långpromenader.
- Men du gillar ju inte hundar.
- Nej, det har du rätt i. Då får jag väl åka till Israel och genomgå provrörsbefruktning. Där har man gjort sånt tidigare på överåriga morsor.
- Va, det var det knäppaste jag hört på länge.
- Det var inte jag som hittade på det. Tvåan pratade med en kurator, som sa att det var ett vanligt resonemang.
- Att genomgå provrörsbefruktning i Israel?
- Nej, men att tristess är ett vanligt motiv till att vilja ha barn. Tråkigt jobb t ex; bli gravid och du slipper sitta i Konsumkassan ett par år. Men hit med en trevlig miljardär, inte kommer jag att ha tråkigt.
Hellre en fetlagd miljardär som dessutom råkar vara son till min bästa gymnasielärare än en bäbis! Fast helst Messings pension. Jag skulle klara mig på den och hänga vidare med bögarna på sunkbarerna som vanligt.
Nej, jag avstår från bebisar och tar också hellre Messings pension. Den är högre än min lön och min egen pension törs jag inte ens tänka på.
