Fler rättesnören
När jag släppte fram hemkunskapsläraren ur minnesbanken, följde en massa andra saker med, slöjden t ex. Hela höstterminen i 6:an hade alla flickor i min klass syslöjd och huvuduppgiften var att förfärdiga en blå- och vitrandig klänning. Alla skulle se likadana ut, ärmlösa och skodda med snedslå i hals och ärmhålor. Klänningen var avsedd att användas i Hemkunskapen.
Vi hatade klänningarna, som gav koncentrationslägerassociationer. Inga avvikelser tilläts, jag försökte med förslaget att snedslån kunde få vara vit. Nix, det gick inte. Man skulle tydligt se att banden var klippta på skrådden.
Det händer mycket med flickkroppar mellan hösten i 6:an och våren i 7:an, när det var dags för Hemkunskap. Klänningarna satt som korvskinn på de flesta, trots att vi sytt dem med expansionsmån. I slutet av terminen fick vi dispens från uniformen.
Läraren i Hemkunskap, fröken Cederstrand, var aktiv i någon form av svensk-tjeckoslovakisk vänskapsförening och värvade deltagare till pionjärläger i närheten av Bratislava. Syrran, som var en hängiven hockeyentusiast, anmälde sig en sommar. Mest på grund av utfästelsen att få träffa det tjeckiska hockeylandslaget.
Syrran kom hem mycket nöjd efter lägret. Hon kunde en massa käcka lägersånger på tjeckiska och löftet om hockeyträffen hade infriats.
Tillbaka till tumregler; En annan av hemkunskapens dogmer var antalet lakan som ett hem behövde. Formeln var tre uppsättningar gånger antalet personer i hushållet. Alltså en omgång för sängarna, en omgång i smutstvätten och en omgång i linneskåpet. Jag misstänker att flertalet hem har fler lakan än så. Vi har det i alla fall.
Nej, jag har inte anammat diskning under matlagning. Så mycket simultanförmåga besitter jag inte och maten puttrar inte tillräckligt länge för att jag ska hinna med. Tvärtom, så ser köket förskräckligt ut när jag lagat mat. Mitt försvar är att när man lagar mat, så lagar man just mat och då är fokus på att matresultatet ska bli bra. Disken är en sekundär fråga.
Jag var ju som bekant på väg att bli slöjdfröken själv men besinnade mig när jag träffat lärarna på seminariet och framförallt min sk kamrater där i en termin.
Minns de där hemska ljusblå eller turkos rockarna i tät lakansväv som vi sydde under hela sexan för att ha i skolköket som det hette då. Obekväma med knappar i ryggen och korta ärmar, de gick inte att röra sig i. Sen bytte man skola efter sexan. Och då dög inte de där ljusblå utan man var tvungen att sy grönvitrandiga förkläden med snedremsor över högt och lågt för att alla skulle vara lika i skolköket som man skulle ha året därpå.Då sa hkläraren det enda radikala på hela året; ni kan ha på er vad ni vill bara det är ett förkläde!
Nu har det blivit så med slöjden att "sy vad du vill hur du vill" är tumregeln så man lär sig inte längre något vettigt. Jag har t o m allvarliga invändningar mot sömnadsutbildningen på hantverksprogrammets textillinje på gymnasiet. Kreativitet ska premieras så de har på ett år inte fått lära sig prova. Dvs att på varandra nåla in och ut, passa in midjor, justera axelsömmar osv. Fast de ska lära sig sy just till andra! Vad annars? Ursäkta, nu tog jag över din blogg för att spy lite skolskit. Håll till godo!
Det finns alltså fler skolor som körde med fångkläder på flickorna. Undrar varför grabbarna dög som de var.
Har man ingen läroplan för hanverksämnen längre? Det borde finnas obligatoriska moment parat med kreativa.
Jag fick sy ett förkläde ... blå-vit randigt tyg *s*
