Stämplad
Uppkäftigt artistnamn, var min tanke när jag läste svd:s rubrik "Paul Pott etta ...". Men människan heter tydligen så. Hur tänkte egentligen föräldrarna? Hade de farsan i Johnny Cashlåten "A boy named Sue" i tankarna?
- Vi ger grabben ett namn som gör honom stark. Ett som kräver lite av honom.
Det ska bli intressant att se hur länge publikens intresse håller i sig.
Två bloggare, samma reflektion. Fast den låg kanske ganska nära till hands å andra sidan.
Så originell var jag! Men så är det med det mesta jag kommer på, andra har redan uppfunnit det hjulet.
Ganska lustigt egentligen; jag satt precis och lyssnade på min alldeles nyköpta skiva med just Paul Potts när jag läste ditt inslag. Han har en så härligt honungslen röst, jätteskön att lyssna på. Och jag hörde talas om honom för första gången i förmiddags.
Hela grejen med Paul Pott är ju manus till en film.Jösses så bra grabben är.
Att glädjas över andras framgångar i synnerhet när de gjort sig förtjänta av dem är svårt för många människor.
Men själv skulle jag nog uppskatta om man gladdes åt mina framgångar istället för att trycka till mig för de framgångar jag har.
Paul Potts kommer nog inte att ge upp så lätt.
hj
