frktjatlund

För långliga tider sedan läste jag en novell om en snickare som tog sitt sista andetag och hur alla spår av honom såsmåningom försvann från jordens yta. Möbler han gjort eldades upp, handskrivna kvitton slängdes. Till och med minnet av honom försvann i och med att hans ungdomsförälskelse dog.

Lite av den känslan infann sig idag när Maken och Ettan rensade ur det förråd Trean hyrt på Shurguard. Gipsskivor, stålreglar, täckpapper och verktyg i en enda röra. Det mesta gick till återvinningen i Årsta. Verktygen sparades för analys av användbarthet.

Svärdottern pluggar på, men som det nu är får hon inte ihop det ekonomiskt. Lägenheten är på tok för dyr för studiemedel. Cirka 2000 minus varje månad, det fungerar inte i längden. Även om vi kan stötta föreställer jag mig att det inte är roligt att behöva stå i tacksamhetsskuld. Eller att leva utan marginaler.

Idealet vore en hyresrätt i samma område så att hon kan sälja lägenheten och bli av med skulderna. Men lägenheter på Södermalm snyter man inte ur näsan även om Maken har tumme med sin arbetsgivare. Nu har han pushat igen hos ansvarig, för Svärdotterns räkning, så jag hoppas innerligt att det ordnar sig.