frktjatlund

Idag har fröken Tjatlund verkligen varit i sitt esse. Vår nya medarbetare började och jag är handledare. Min elev är lite skärrad och tycker att det hela är sååå stort. På det där typiskt kvinnliga sättet talar hon gärna om vad hon inte kan. En man hade snabbt passerat eventuella luckor och frankt framhållit sina kunskaper och gärna skönmålat det hela. Tro mig, det är min upplevelse och den kan ingen ta ifrån mig.

Nu har jag skickat hem henne och det känns att jag pratat oavbrutet. Nästan så jag själv tycker att jag är tjatig. Och jag som hade funderingar på att satsa på motivationsföreläsningar med käcka tillrop som Ingen organisation planerar att misslyckas, men man misslyckas med planeringen och liknande. Men är jag trött på mig själv redan efter en dag, så är det nog inget för mig.

När jag gick hem i torsdags var det en man som höll på att rensa Skanstullsbrons gångbana från skräp. De ölflaskor och annat som Bajenfansen lämnat efter sig. Fem fulla 125 liters säckar stod prydligt vid kanten idag. Jag hoppas de forslas bort innan fåglarna har sönder säckarna och allt sprids ut igen.

Tvåan är fortfarande vansinnigt förtjust i Hello Kitty-prylar och skickade en beställning på inplastning av egentillverkade bokmärken. Mission accomplished och de blev jättegulliga.

(Jag tror att det blivit för mycket engelska idag)