frktjatlund

Tre mobiltelefoner blåste revelj mer eller mindre unisont klockan sex i morse. Jag gick ut hårt, som den obotlige optimist jag är, och rakade av mig vinterpälsen. Soldäcket hägrade och kanske kunde strumpbyxorna åka av. Efter duschen gläntade jag på gardinerna och kunde konstatera: REGN. Va, shame on you SMHI!

När vi klev ut ur porten hade det upphört. Rask promenad mot  Vikingterminalen och frukostbuffén. Skybaren nästa. När klockan var halv elva sprack molntäcket upp. Jag hade tagit med fleesefiltarna och vi bäddade upp på soldäck. De blåvita vaderna exponerades och sög åt sig A/D-vitaminer (jag kommer inte ihåg vilket) under två timmar.

(Soldäck kräver solglasögon)

M hade läste LGWP Lindamordet och jag fördjupade mig i Marian Keyes Å andra sidan. Den har legat ett tag i bokhyllan. Senast jag var inne på Pocketshopen hade de placerat den under rubriken ”tantsnusk”. Jag fattar ingenting. Är jag ytlig, eller? Kul är den i alla fall.


Skärgården är nått av det vackraste jag vet och jag skulle kunna ta ett livstidsstraff om det innebar att åka fram och tillbaka till Åland, bara jag fick titta ut. På hemvägen åt vi i a la carte restaurangen. Vi hade fönsterbord och drog ut på middagen tills det var dags att kliva av.
                                       
I höjd med Lidingö kom värsta regnskuren, som målade upp en fantastisk regnbåge över himlen.

Konsekvens av detta: Kylskåpet är fullt med en massa oäten mat. Vi har knappt ätit hemma en enda gång under helgen.