Hundar och ungar och bortgjort rödvin
Nu vet jag vad det blev till middag. Varken lamm eller lax. Det blev restaurangbesök ihop med Tvåan med familj. Stella som alltid uppfört sig som en ängel tidigare, visade att hon börjar närma sig treårsåldern. Hon fick ett riktigt utbrott över att middagen inte kunde bestå av ett äpple. Hennes far kunde prata ner henne till normal nivå innan det blev alltför pinsamt. Tänk att alla människor går omkring som tidsinställda bomber.
Som avslutning blev det ost och vin hemma i soffan. Ännu ett vinglas i kras så snart är det dags att ge sig ut på jakt efter nya.
Liten historielektion
På 60-talet var Söder en riktigt ruffig stadsdel. Folk flyttade ut till nybyggda förorter och fastighetsföretag köpte upp mer eller mindre tomma hus för att riva dem och bygga nytt. Företrädesvis kontor, som var mycket mer lönsamma. Så skedde även med den fastighet vi bor i.
Efter Mullvadsockupationen infördes allmänt rivningsförbud. Vår fastighetsägare var tvungen att renovera husen i vårt kvarter och i samband med det fogades alla små gårdar ihop till en enda stor gård.
Innergården
Det är tolv portar som ansluter till gården. Där finns sandlåda, gungor, rutschkana, gräsmatta, rabatter och bersåer där man kan grilla och sitta och äta. Kort sagt, en trevlig plats.
Nu har det blossat upp en liten strid värdigt tvättstugan. Flera hyresgäster har retat sig på hundägarna i kvarteret. Många av dem passerar gården när de ska ut med jycken. Självklart händer det att hunden uträttar sina behov på vägen ut i parken. Fastighetsägaren lät sätt upp anslag mot oskicket. Av någon anledning försvann lapparna väldigt fort från portarna med hundägare.
Nya kom anslag upp med ny text och det fick speciellt en hundägare att ta till brösttoner. Han är en före detta högt uppsatt myndighetsperson och ville verkligen inte bli misstänkliggjord för åverkan. Ränderna går aldrig ur.
Som avslutning blev det ost och vin hemma i soffan. Ännu ett vinglas i kras så snart är det dags att ge sig ut på jakt efter nya.
Liten historielektion
På 60-talet var Söder en riktigt ruffig stadsdel. Folk flyttade ut till nybyggda förorter och fastighetsföretag köpte upp mer eller mindre tomma hus för att riva dem och bygga nytt. Företrädesvis kontor, som var mycket mer lönsamma. Så skedde även med den fastighet vi bor i.
Efter Mullvadsockupationen infördes allmänt rivningsförbud. Vår fastighetsägare var tvungen att renovera husen i vårt kvarter och i samband med det fogades alla små gårdar ihop till en enda stor gård.
Innergården
Det är tolv portar som ansluter till gården. Där finns sandlåda, gungor, rutschkana, gräsmatta, rabatter och bersåer där man kan grilla och sitta och äta. Kort sagt, en trevlig plats.
Nu har det blossat upp en liten strid värdigt tvättstugan. Flera hyresgäster har retat sig på hundägarna i kvarteret. Många av dem passerar gården när de ska ut med jycken. Självklart händer det att hunden uträttar sina behov på vägen ut i parken. Fastighetsägaren lät sätt upp anslag mot oskicket. Av någon anledning försvann lapparna väldigt fort från portarna med hundägare.
Nya kom anslag upp med ny text och det fick speciellt en hundägare att ta till brösttoner. Han är en före detta högt uppsatt myndighetsperson och ville verkligen inte bli misstänkliggjord för åverkan. Ränderna går aldrig ur.
Kommentarer
Postat av: Malin
Det kvittar var man bor så är det alltid ett problem orsakat av ett fåtal.. Vi bor på landet och har KLIPPT gräsmatta utmed vägen och där tror då vissa att det är helt ok att låta hunden skita utan att ta upp det..
Äckligt.Jag tycker att det tillhör sunt förnuft att plocka upp men det finns ju denna minoritet som inte gör det och det blir till obehag för andra ordentliga hundägare.
Trackback
