frktjatlund

I början på 70-talet fick vi ett grönavågenryck, som gjorde att vi bodde ett par år i en liten ort i nordvästra Dalarna. Innan dess bodde vi i en förfärlig Stockholmsförort, nybyggd i miljonprogrammet. När vi upptäckte att Ettan var på gång var flyttbeslutetet inte långt borta. Att låta barn växa upp i den förortsmiljön kunde bara betraktas som barnmisshandel. Efter ett par år återkom vi till stan, nu till en mindre förskräcklig förort. En litet ställe fullt med självgoda masar kan vara vuxentortyr.

Med den bakgrunden har vi ett speciellt förhållande till Svenne Rubins som härstammar från grannbyn. M: s storebror ringde och frågade om vi ville hänga med på deras årliga Vindhemsuppträdande. Det är en liten tradition för bröderna Sandberg. Vindhem är en sån där riktigt sunkig räkbåt, men vad gör man inte för att få höra Hotell Flottaren lajv. På torsdag blir det båttur.

Lilla S stegade idag, sin vana trogen, direkt in i vårt sovrum och beordrade ner pingvinerna. Jag lät henne få leka dem. Jag tror knappast att de dragit på sig någon flunsa. De har inte någon större kontakt med andra fjäderfän.