frktjatlund

Grannarna ovanpå håller på att flytta. De har en likadan trea som vi, ett eftertraktat byte på Stockholms bostadsmarknad. De flesta bostäder runt omkring är på två rum och kök eller mindre. Igår kom en kvinna fram till mig. Hon bor tvärsöver gården och berättade att de hade blivit erbjudna lägenheten genom internkön. 

När hon hade varit och tittat på lägenheten hade nuvarande hyresgäster vikit ut sig om hur angeläget det var att ha säkerhetsgrind och vilka konstiga människor som bor i trappuppgången. Orsaken till det där med säkerhetsgrinden är nog att de vill ta ut en slant för egen del. Men konstiga människor i trappen?? Vi har alltid tyckt att det varit paret ovanpå som är konstiga. Övriga, givetvis inklusive vi själva, är fullkomligt normala.

Det påminner om en gammal film som jag såg på TV som barn. Jag inte kommer ihåg vad den heter eller vilka som spelade med i den och i mitt minne framkallar jag scenerna i svartvitt. En filmsekvens utspelar sig i en domstol där en man är anklagad för ett allvarligt brott och han sköter själv sitt försvar. 

Åklagaren kallar fram ett par äldre granntanter som vittnar om att svaranden är en konstig, mycket pixilated, man. När den anklagade sen korsförhör damerna visar det sig att de tycker att alla i omgivningen är pixilated. I själva verket är det snarast tanterna själva som är lite underliga. Och vilka är det som är pixilated i min trappuppgång, månntro?

              
(exempel på en som verkligen är pixilated)   

Annars känns livet som en Road Movie och just nu utspelar den sig på Autobahn. Man håller lagom fart i högerfilen och tuffar på relativt nöjd med tillvaron. Plötsligt upptäcker man för sent att fordonet framför kör väldigt, väldigt långsamt. Trafiken i ytterfil är tät och mycket snabbare och det är omöjligt att komma ut in the fast lane (eller vad det kan heta på tyska). Jag sitter låst i min position och alla andra kör om.

Nä, jag får köpa nått upplyftande. Vad sägs om en mellanlandning på Twilfit på hemvägen? Där finns det justa behåar.