Onödig oro

Träffen i mammas lägenhet gick lugnt till. Brorsan kom också och vi drog upp lite riktlinjer för begravningen. Vi delade upp hennes smycken och det känns konstigt att sitta med mammas alliansring på fingret och hennes bismarcklänk om halsen.

Mamma hade skrivit ett brev till var och en av oss och lagt i varsitt kuvert. Jag vet inte vad övriga syskon fick för hälsning men till mig hade hon skrivit en dikt där hon bad om förlåtelse för att hon inte räckt till. Hon sörjde tydligen själv också den mamma hon hade kunnat vara.

Kylen och frysen var knökfulla med mat. In i det sista handlade hon fortfarande mat till en fyrabarnsfamilj. Undrar vad hon gjorde med all mat? Hon kan inte ha stoppat i sig den själv, så mager som hon var sista åren. Brorsan tog det mesta av käket. Han har en rävhona som han utfodrar.


Kommentarer
Postat av: Ninni

Det får mig att minnas den här tiden för ett år sen!
Jag har också en alliansring om fingret, och en X-länk runt armen!

2006-04-29 @ 16:07:09
URL: http://ninni.blogg.se
Postat av: Christina

Bra att ni kommer överens, inte kul annars.

2006-04-29 @ 19:01:35
URL: http://bjorkhaga.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0