frktjatlund

Jag är en Mappie – eller förmodligen Mappy – enligt utsago, ett amerikanskt uttryck som betecknar dagens 50+-kvinnor. I alla fall om jag ska tro på reklamen. I brevlådan låg idag en klatschig trycksak från Amelia Adamo med erbjudande om prenumeration på hennes nya M-magasin. Så här står det i reklamföretagets programförklaring: ”Tidningen skall tillfredställa den nyfikna drivande kvinnan som i mogen ålder har lite mer pengar och fritid. M är månadstidningen som erbjuder mycket läsning, koll på läget, njutningar och service.”

De kan knappast vända sig till mig, den krävande kvinnan. Senilsnöret som ingick i försändelsen pajade på direkten. Det hade varit intressant att testa ett sånt annars. Jag ägnar en del av min vakna tid till att leta efter ålderstilläggen.

Jag har bokat tid för synundersökning för nya terminalglasögon. Vi kan med jämna mellanrum få sådana genom jobbets försorg. De betalar synundersökning och standardbågar. Får se om jag kostar på mig något utöver det.

Till min förfäran såg jag i helgens tidningar att det är en STOR handväska man ska ha. Är jag alldeles tappad bakom en vagn, jag kör med en downsizad variant? Det var länge sen jag uppdaterade mig på den fronten, men idag inhandlade jag en ny stor väska på lunchen. Man vill ju inte vara helt bakom, nu när man är en Mappy.

Det är jag som är längst till vänster på syskonbilden. Jag är näst yngst av mina syskon och enligt förståsigpåarna ska mellansyskon vara flexibla, tåla hårda tag och diplomatiska. Flexibel, ja – diplomatisk, kanske – tåla hårda tag, skulle inte tro det. M är yngst i sin syskonskara och i hans fall tycker jag experterna har helt rätt: ansvarslös, kreativ person som undviker risker.