Chambre séparé
Vi köpte sällan läskedrycker när barnen var små. Det var en av anledningarna till att alla såg fram mot sommarens återkommande bilsemestrar. Utomlands var läsken så mycket billigare, och vi unnade oss en hel del Coca Cola.
Efter en av resorna skulle Trean på sin första tandkontroll där han och vi fick domen: Tolv hål eller början till hål på mjölktänderna. Jag skämdes som en hund och försökte efteråt med:
Där ser du. Så går det när man inte borstar tänderna ordentligt.
Han vägrade konsekvent att borsta själv och tillät inte att man hjälpte till. Men såna argument bet inte på Trean. Hans kommentar var bara:
Tolv, det är mitt lyckotal!
Nästkommande semester infördes Coca Cola-förbud. M (och i någon mån jag), som tillhör de inkonsekventa ville inte avstå från rom & Cola, så det fanns undanstoppade burkar i packningen.
På den resan hade vi ett tält med en enda sovavdelning där hela familjen snusade tillsammans. En morgon säger Trean underfundigt till M och mig:
Jag såg nog vad ni gjorde när ni trodde att vi sov.
M:s och mina ögon möttes över frukostbordet och hjärnorna jobbade febrilt med frågan: Vad gjorde vi egentligen? Då kom nästa replik från Trean:
Jag såg nog att ni drack Coca Cola!
Nästa år åkte vi iväg på semester med ett nytt tält, som hade två separata sovavdelningar.
Hahaha, finns det nåt som undgår barn. Jag bara undrar.
Ha det bäst.
välkommen tillbaka, ordningen återställd,
nothing changes everything is new!
Ja så var det. Jag kunde inte beskriva det bättre.
Ha det gott på jobbet, om det är möjligt en torsdag som denna i slutet av augusti.
Jag har det bra på jobbet. Ja, jag t o m jobbar när jag är där. Även om större delen av torsdagen gick åt till diverse möten.