Åsna mellan hötappar
(gammalt som gatan, servern nere hela kvällen)
Nu vet jag inte om jag har just någonting att välja mellan. Luften gick ur mig. Först meddelar chefen att det kommit lite käppar i hjulet på den affär som skulle ta oss in i framtiden. Om ingenting radikalt inträffar känns det som företaget kommer att dö sotdöden innan jag själv gör det (pension).
Sen är min chef på väg ut till höger (pension) och under våren ska en ny stjärna tillträda. Idag hade vi en träff med rekryteringskonsulten och vi fick framföra våra önskemål. Yngre förmågan önskade sig en social person och tekniskt inriktade kollegan önskade en tekniker. Man skulle kunna säga att vi alla önskade oss en egen tvilling.
Ålder? Ja, yngsta tyckte sådär 30-50, men harklade sig snabbt och sa 30-55. Hon kanske kom på att vi två andra i gruppen själva var på fel sida om 50.
Konsulten sa att 40 personer anmält sitt intresse hittills och fler lär det bli. Sista ansökningsdagen är i mitten av månaden och de flesta kuvert brukar dyka upp sista veckan. Det känns lite pirrigt. Man har ingen aning om vad en ny chef kan innebära. Människan kan ju vända uppochned på hela tillvaron.
Kan det vara dags att plita ner en lista på pros & cons, Should I stay or should I go? Och i så fall: när, var, hur och vilka möjligheter finns det? Man vet vad man har men inte vad man får, som man brukar säga. Men har jag något i det här läget?
Ny kurs?
Livscoaching är knappast jag. Det låter så pretto. Vem sitter inne med nycklarna till att ”expandera dig själv och din situation”? Många verkar det som, om man googlar på saken.
Idag fick jag själv ett brev vars innehåll tilltalade mitt förhållningssätt. Inga långa utbildningar här inte. Snabbkurser och kortsiktiga planer är mer min stil. Vad sägs om en kurs i korttidscoaching? En tvådagarskurs som kan främja utvecklingen i ett samtal på 1-15 minuter. Låter inte det som musik för den lata och tillika obeslutsamma?
