frktjatlund

Jag förstår sydsvenska dialekter alldeles utmärkt i det verkliga livet. Vi har tillbringat åtskilliga semestrar i Halland och Skåne och rört oss obehindrat bland lokalbefolkningen. Ändå kräver nya serien Snapphanar hela min koncentration för att jag ska begripa vad de säger.

Maken såg dvd-versionen för några veckor sedan, så han kan hjälpa till med tolkningen av händelseförloppet. Nu ser jag i kvällsblaskorna att jag är långt ifrån ensam om hörselproblemet. Mörka bilder, där man inte ser munnen på den som talar ökar inte heller på min uppfattningsförmåga.

Och inte är jag så imponerad av resultatet, heller. Men jag tycker att det är min plikt att genomlida serien, så mycket som den har kostat.

Jobb – jobb – jobb
Under senaste arbetsveckorna har jag suttit fast i kompileringsträsket. En databasändring gör att vi måste gå igenom varenda programsnutt, för att se om programmet fortfarande används och om det i så fall behöver kompileras om. Nu har jag klarat av alla mina 183 windowsapplikationer. Jag tror det åtminstone tills motsatsen är bevisad. Dags att gå över till unix-diton.

Inkomster – utgifter
För femtielfte gången håller jag mentalt på att förbereda mig för att inte tillåta mig alltför lösa tyglar. Intäkter och kostnader ska väga jämnare, helst ska kostnaderna vara större. Makens julklapp från företaget var ett presentkort på 400 kr, som gäller på Pralinhuset. Det var inte alls snällt av tomten.

Nu blir det ingen avokado eller färdig dressing till lunchsalladen. Inte en massa apelsiner, bara för att det är säsong och så gott. Inga kvällsmackor. Ingen ost annat än som krydda. Inget vin i onödan osv osv.