100-gubbejubileum
Statistiken visar att det har varit mer hundra inne på min blogg. Jag ska erkänna att en del sidvisningar förmodligen är jag själv, men alltid något.
Nej, jag jobbar inte på migrationsverket. Borde jag det? Jag jobbar med något som är mycket, mycket viktigare och finare än människor. Nämligen pengar. Men en mig närstående jobbar där och det hon berättar bekräftar bara min fördom, att statliga myndigheter är själspelande pianon.
Vanligtvis sover jag alldeles för lite under veckorna, så på lördagar brukar jag sova länge, länge. Men om jag råkar vakna till när jag vanligtvis har klockan på ringning är det stört omöjligt att somna om. Det inträffade i morse och har det goda med sig att redan klocka 10 har jag klarat av städning och tvätt.
En smulallergikers bekännelser
Innan barnen flyttade hemifrån trodde jag att vi skulle ha så prydligt och fint när det bara var vi två hemma. Så är icke fallet. Vi är riktiga stöknissar båda två och har förmodligen alltid varit de som rört till det mest i familjen. Nuförtiden äter vi jätteofta framför TV: n. Sunkigt värre tyckte jag för tio år sedan. Men något som däremot verkligen alltid har stört mig är smulor. Dammsugaren åker fram på direkten.
Nu är hemmet så där nervlugnande städat och fejat och då inställer sig genast frågan: Varför har vi inte det alltid så här?
Nej, jag jobbar inte på migrationsverket. Borde jag det? Jag jobbar med något som är mycket, mycket viktigare och finare än människor. Nämligen pengar. Men en mig närstående jobbar där och det hon berättar bekräftar bara min fördom, att statliga myndigheter är själspelande pianon.
Vanligtvis sover jag alldeles för lite under veckorna, så på lördagar brukar jag sova länge, länge. Men om jag råkar vakna till när jag vanligtvis har klockan på ringning är det stört omöjligt att somna om. Det inträffade i morse och har det goda med sig att redan klocka 10 har jag klarat av städning och tvätt.
En smulallergikers bekännelser
Innan barnen flyttade hemifrån trodde jag att vi skulle ha så prydligt och fint när det bara var vi två hemma. Så är icke fallet. Vi är riktiga stöknissar båda två och har förmodligen alltid varit de som rört till det mest i familjen. Nuförtiden äter vi jätteofta framför TV: n. Sunkigt värre tyckte jag för tio år sedan. Men något som däremot verkligen alltid har stört mig är smulor. Dammsugaren åker fram på direkten.
Nu är hemmet så där nervlugnande städat och fejat och då inställer sig genast frågan: Varför har vi inte det alltid så här?
Kommentarer
Trackback
