frktjatlund

År 1968 var jag, precis som många andra ungdomar i Stockholms södra förorter, engagerade i diverse politiska rörelser. Hade man inget annat för sig på helgen kunde man alltid ”demma” för eller mot någonting, framför allt mot Vietnamkriget. Min kompis och jag var med i SSU och valdagen -68 ägnade vi två timmar åt att dela ut valsedlar i en vallokal i Vasastan. Det kvalificerade oss till att vara med på ungdomsförbundets valvaka i ABF-huset. Sossarna fick egen majoritet det valet och höjdpunkten på kvällen var när Olof Palme kom till valvakan och tackade alla för en god insats. Så jag har faktiskt skakat hand med den mördade statsministern.

När Palme mördades bodde vi i en söderförort. I samma område bodde en mamma med fyra barn. Barnen sprang omkring vind för våg och i ett anfall av altruism försökte jag hjälpa familjen. Mamman var inte riktigt frisk mentalt och jag tyckte att jag verkligen fick det bekräftat när hon en dag sa ”Jag vet vem som mördade Palme”. Ni vet den där typen som polisen kallar ”strålis” och vars ärenden befinner sig på regeringsnivå. Pappan till barnen brukade dyka upp då och då spöa upp mamman och nu hade han varit där och berättat att han kände mördaren. Jag avfärdade hennes påstående då, men när man fick tag på Christer Pettersson, insåg jag att hon i det här fallet inte var helt ute och cyklade. Så jag tror fortfarande, trots friande domar att han är mördaren.