Det blir aldrig som man tänkt sig
När vi väl fick ändan ur vagnen för att boka skärgårdsstugan för vår 35-åriga bröllopsdag, var den förstås upptagen. Det fick bli nästkommande helg, dvs den som just passerat. Snacka om romantik.
Hastigt kom en begravning på lördagen emellan. Vi hade tänkt åka ut i redan på torsdag kväll eller senast fredag förmiddag. Nu blev det shopping på fredagen istället. Något som jag inte tyckte var helt oävet, men jag har förträngt hur jobbigt det är. Men nu har jag sett Asko, Mio och IKEA så det kommer att dröja innan jag drabbas av förnyelsebehov.
Sen var det dessutom ingen idé att åka ut på fredag kväll eftersom det var begravning med hämtning och lämning av människor och blommor. Det var ingen sorgligare tillställning. Kvinnan i fråga skulle bli 98 år i år och legat länge på sjukhem. Men hur säkert var det att bilen skulle starta och hur plogat skulle det vara ute på vischan? Bilen behövde tvättas och tinas upp. K, som lånat den under veckan, var tvungen att krypa in i den på torsdagsmorgonen för att dörrarna frusit fast.
Strax före tre på lördagen var vi äntligen ute och kunde koka färska musslor med vitt vin till sen lunch. Efter lunch bastade vi i flera timmar. Det finns en vedeldad bastu nere vid vattnet med tillhörande relaxutrymme med fantastisk vy över havsviken. Men något dopp var inte att tänka på. Isen låg tjock kring bryggan.
På kvällen blev det entrecote med gratinerad zucchini och rödvin. Vi hade tagit med oss våra egna täcken och kuddar, men jag hade glömt underlakan. Det blev till att bädda med frottéhanddukarna. Klockan 21 var vi helt slut så vi la oss och somnad bums, trots att det gav lite känsla av ligga på plastad frotté. Lite försmak av äldreboende.
Jag vaknade på söndag morgon och mådde pyton. Huvudvärk och illamående, möjlig vinterkräksjuka. Inte för att jag kräktes men jag kan lugnt säga att jag inte kunde vara många meter från toan. M kläckte de braiga idén att dra ut varsin resårmadrass på soldäck och ligga där, istället för i sängen. Bäddarna i stugan är rena mashmallowupplevelsen. Underst en sultanresår, sen ytterligare en 15 cm tjock resårmadrass och ovanpå det en 5 cm bäddmadrass.
Jag låg och dåsade hela dagen under duntäcket. M låg och läste. Lunch fick han fixa själv. Fram mot kvällen piggnade jag något och kunde äta en macka. Vi hade tagit ledigt måndagen också, så vi blev kvar ytterligare en natt. Måndag vaknade jag och kände att krafterna och hungern var tillbaka igen.
Jag kan inte fatta när jag läser, ser eller hör om människor i fångläger eller liknande som sliter med tunga jobb, trots tyfus eller annan svår sjukdom. Minsta magåkomma får mig att ligga raklång. Om jag skulle bli beordrad till arbete så skulle jag hellre be om ett skott i pannan.
Champagnen fick följa med hem igen, likaså rödvin och en massa ostar.
Hastigt kom en begravning på lördagen emellan. Vi hade tänkt åka ut i redan på torsdag kväll eller senast fredag förmiddag. Nu blev det shopping på fredagen istället. Något som jag inte tyckte var helt oävet, men jag har förträngt hur jobbigt det är. Men nu har jag sett Asko, Mio och IKEA så det kommer att dröja innan jag drabbas av förnyelsebehov.
Sen var det dessutom ingen idé att åka ut på fredag kväll eftersom det var begravning med hämtning och lämning av människor och blommor. Det var ingen sorgligare tillställning. Kvinnan i fråga skulle bli 98 år i år och legat länge på sjukhem. Men hur säkert var det att bilen skulle starta och hur plogat skulle det vara ute på vischan? Bilen behövde tvättas och tinas upp. K, som lånat den under veckan, var tvungen att krypa in i den på torsdagsmorgonen för att dörrarna frusit fast.
Strax före tre på lördagen var vi äntligen ute och kunde koka färska musslor med vitt vin till sen lunch. Efter lunch bastade vi i flera timmar. Det finns en vedeldad bastu nere vid vattnet med tillhörande relaxutrymme med fantastisk vy över havsviken. Men något dopp var inte att tänka på. Isen låg tjock kring bryggan.
På kvällen blev det entrecote med gratinerad zucchini och rödvin. Vi hade tagit med oss våra egna täcken och kuddar, men jag hade glömt underlakan. Det blev till att bädda med frottéhanddukarna. Klockan 21 var vi helt slut så vi la oss och somnad bums, trots att det gav lite känsla av ligga på plastad frotté. Lite försmak av äldreboende.
Jag vaknade på söndag morgon och mådde pyton. Huvudvärk och illamående, möjlig vinterkräksjuka. Inte för att jag kräktes men jag kan lugnt säga att jag inte kunde vara många meter från toan. M kläckte de braiga idén att dra ut varsin resårmadrass på soldäck och ligga där, istället för i sängen. Bäddarna i stugan är rena mashmallowupplevelsen. Underst en sultanresår, sen ytterligare en 15 cm tjock resårmadrass och ovanpå det en 5 cm bäddmadrass.
Jag låg och dåsade hela dagen under duntäcket. M låg och läste. Lunch fick han fixa själv. Fram mot kvällen piggnade jag något och kunde äta en macka. Vi hade tagit ledigt måndagen också, så vi blev kvar ytterligare en natt. Måndag vaknade jag och kände att krafterna och hungern var tillbaka igen.
Jag kan inte fatta när jag läser, ser eller hör om människor i fångläger eller liknande som sliter med tunga jobb, trots tyfus eller annan svår sjukdom. Minsta magåkomma får mig att ligga raklång. Om jag skulle bli beordrad till arbete så skulle jag hellre be om ett skott i pannan.
Champagnen fick följa med hem igen, likaså rödvin och en massa ostar.
Kommentarer
Trackback
