Korkade farsor
Många i min omgivning säger ”Vi tittar inte så mycket på TV, men ….” som om det är finare att inte göra det. En av mina svägerskor retar sig på det och sätter en ära i att säga ”Ja, vi tittar ju mycket på TV …”.
Själv gillar jag rörliga bilder. Vi ser mycket film och jag är barnsligt förtjust i familjen Simpsons. Vi har alla boxarna, men jag försöker ändå när tillfälle ges att se kvällens avsnitt på Z-TV.
I regel har öppningsscenen egentligen ingenting att göra med själva huvudberättelsen. I fredags började historien med att Homer och barnen är och handlar på en stormarknad. Som vanligt när män står för inköpen så hamnar en massa onyttigheter i varukorgen. I kassan är det en grabb som packar ner varorna. Homer lyckas reta gallfeber på honom genom att ha önskemål om i vilken ordning grejerna ska ligga i kassarna. Till slut går alla packpojkar ut i vild strejk. Sen handlar avsnittet egentligen om en Afrikaresa som familjen vinner genom ett gammalt kexpaket på vinden.
Ett av mina favoritavsnitt är när Homer inte vill gå till jobbet och kommer på att extremt feta räknas som funktionshindrade med rätt att jobba hemifrån. En annan pärla är när Homer drabbas av allvarlig sjukdom och läkaren beskriver de olika faser Homer kommer genomgå och Homer genomgår alla stadier vartefter läkaren beskriver dem.
Varför är det alltid männen som är korkade i familjekomedier? Jag läste i någon undersökning för länge sen att barn som växte upp utan pappor hade inte lika välutvecklat sinne för humor. I vår familj var det så att barnen alltid frågade mig om de verkligen ville veta hur det förhöll sig med saker och ting. Det som pappa sa var ofta inte att lita på. Man visste aldrig när han skämtade.
Nya TV-serien Kronprinssan verkar riktigt lovande.
Igår såg vi In My Country, en film av John Boorman som utspelade sig i Sydafrika. Den handlade försoningsprocessen efter apartheid. Boorman gör alltid ett bra hantverk och filmen var gripande, om än upprörande.
Själv gillar jag rörliga bilder. Vi ser mycket film och jag är barnsligt förtjust i familjen Simpsons. Vi har alla boxarna, men jag försöker ändå när tillfälle ges att se kvällens avsnitt på Z-TV.
I regel har öppningsscenen egentligen ingenting att göra med själva huvudberättelsen. I fredags började historien med att Homer och barnen är och handlar på en stormarknad. Som vanligt när män står för inköpen så hamnar en massa onyttigheter i varukorgen. I kassan är det en grabb som packar ner varorna. Homer lyckas reta gallfeber på honom genom att ha önskemål om i vilken ordning grejerna ska ligga i kassarna. Till slut går alla packpojkar ut i vild strejk. Sen handlar avsnittet egentligen om en Afrikaresa som familjen vinner genom ett gammalt kexpaket på vinden.
Ett av mina favoritavsnitt är när Homer inte vill gå till jobbet och kommer på att extremt feta räknas som funktionshindrade med rätt att jobba hemifrån. En annan pärla är när Homer drabbas av allvarlig sjukdom och läkaren beskriver de olika faser Homer kommer genomgå och Homer genomgår alla stadier vartefter läkaren beskriver dem.
Varför är det alltid männen som är korkade i familjekomedier? Jag läste i någon undersökning för länge sen att barn som växte upp utan pappor hade inte lika välutvecklat sinne för humor. I vår familj var det så att barnen alltid frågade mig om de verkligen ville veta hur det förhöll sig med saker och ting. Det som pappa sa var ofta inte att lita på. Man visste aldrig när han skämtade.
Nya TV-serien Kronprinssan verkar riktigt lovande.
Igår såg vi In My Country, en film av John Boorman som utspelade sig i Sydafrika. Den handlade försoningsprocessen efter apartheid. Boorman gör alltid ett bra hantverk och filmen var gripande, om än upprörande.
Kommentarer
Postat av: Mortenmelissa
Very informative and enlightening website
Trackback
