frktjatlund

Styvpappan Bert kom ursprungligen från Göteborg och familjen flyttade till Stockholm när Gärdet byggdes. Hans pappa hade fått en VD-post i Stockholm. Deras nya bostad låg högst upp i ett av funkishusen vid Tessinparken. Pappan dog strax efter andra världskriget, men familjen hade tillräckligt med pengar för att låta enda barnet fortsätt studierna på Handelshögskolan.

Farmor kom från en överklassfamilj och hade bott i England i sin ungdom. Hon kunde berätta om suffragetternas aktioner i början av 1900-talet. Hur de t ex ställde till stor kalabalik under söndagens gudstjänster. När hon dog fick jag hennes poesibok, där ungdomskamrater skrivit snirkligt och vackert. Det fanns verser både på engelska och svenska.

Älska din man och stoppa hans hosor,

så får du dansa på röda rosor.

är en strof som jag kommer ihåg på fri hand. Jag tror inte att hon lagade några kläder, men om det var en dans på rosor låter jag vara osagt. Det var allmänt känt att Farfar hade en älskarinna under alla år. Farmor behövde aldrig arbeta, hade jungfru under sonens uppväxt och jag kommer ihåg att jag undrade hur hon fick dagarna att gå. Alla väninnor bodde i Göteborg eller England.

Lägenheten var byggd i funkisstil med en jungfrukammare innanför köket. Ute i våningen fanns knappar för att påkalla jungfruns uppmärksamhet. Om man tryckte på en knapp vid matbordet föll en siffra ned på en skärm i köket. Vi barn lekte gärna herrskap och jungfru.

Farmor tyckte om att lägga patiens. Hon hade en hel radda med jättevackra små kortlekar som vi inte fick låna. Ett bord i sovrummet var alltid belamrad med kort utlagda i komplicerade mönster.

Mycket tid gick åt till att hålla sig up-to-date med kungafamiljen. Farmor prenumererade på Svensk Damtidning och Idun-veckjournalen. Kungens hälsotillstånd var ofta ämnet för söndagsmiddagen.

Det var middag varannan vecka hos Farmor och varannan hemma hos oss. Mamma var alltid lika skärrad när det skulle vara hos oss. Allt skulle vara perfekt. Mattfransarna nykammade, allt putsat och fejat, barnen välkammade och maten fantastisk.

Vi drillades i bordskick. Inga armbågar på bordet, använd både kniv och gaffel, sitt kvar tills alla är färdiga. Om vi behövde lämna matbordet skulle vi säga:
- Får jag gå från bordet av personliga skäl?


Farmor talade både engelska och franska. Plötsligt kunde hon säga något på franska till Pappa under middagen. Mamma tog det som rena förolämpningen. Hon hade gått sjuårig folkskola och kunde inga främmande språk.