frktjatlund

Nu vet jag inte vad som skulle få mig att besöka förorten jag tillbringade större delen av min uppväxt i. De nya ägarna till mammas lägenhet vill flytta in redan i helgen, så jag svängde förbi och släppte ner nyckelknippan i brevlådan.

Mycket är sig likt i området, men en hel del är annorlunda. Min gamla lågstadieskola, som låg nästgårds, revs för närmare 20 år sedan och fick ge plats för nya bostäder. Man förtätat överallt, men ändå kvarstår intrycket att det mest är pensionärer som bor där. 

En gång när jag kom till mamma på en grådaskig vårvinterdag, kunde jag inte låta bli att undslippa: Det är bra fult nu i området. Mamma tog det högst personligt och började gråta, som om hon kunde rå för hur det såg ut utomhus.

Men inte är det särskilt vackert. I företagarföreningens lista över kända svenskar som kommer från Stockholmsförorten nämns Susanne Ljung. Hur kan man bli någon slags skönhetsexpert sprungen ur en dylik miljö?

Pontus Enhörning växte också upp där, enligt listan. Faktiskt i portuppgången bredvid oss. Hans familj var lite finare än övriga. Pappa Magnus var Radiochef och mamman i familjen gick omkring i någon slags barnsköterskeuniform. Pontus och hans syster Rebecka sa inte mamma och pappa till sina föräldrar, utan Mor och Far. Följden blev att alla gårdens barn kallade deras föräldrar för mor och far.

Pontus kunde läsa tidigt och lekte inte så mycket med andra barn när han var utomhus utan ägnade sig heller åt sina agentserietidningar. Barnen Enhörning gick aldrig i den nu rivna skolan. De åkte bil till en privatskola i stan.



Huset vi bodde i låg precis vid E4:an och det här var i stort sett den utsikten jag hade från sovrumsfönstret. Trafikleden var tvåfilig i båda riktningarna på den tiden. Vacker vy, va?