frktjatlund

I lördags gjorde vi sällskap med en stor del av befolkningen. Vi tog vår tillflykt till skärgården och återupplivade snart 20-åriga minnen.

När barnen och inkomsterna var små gjorde vi utflykter tillsammans med en grannfamilj med barn i passande åldrar. Barnen hade så mycket roligare när kompisar var med. Vår första utflykt tillsammans höll på att bli vår sista.

Vi hade bestämt klockslag och plats där vi skulle sammanstråla: klockan 10 vid avtagsvägen till Gålö. På platsen ligger en liten lanthandel. Vi kom prick 10 och ställde bilen vid affären. Barnen hoppade ut och började bolla på grusplanen. Vi väntade och väntade (det var långt före mobiltelefonernas tid). Inga grannar kom.

När det gått en halvtimme råkade bollen rulla ut på avtagsvägen. Ettan kutar för att hämta den och ser plötsligt grannarnas bil. De hade kommit några minuter före oss och kört in på avtagsvägen. Det var inte bästa stället att stanna på och pappan hade varit tvungen att köra halvvägs ner i diket. Barnen fick vackert sitta kvar i den varma bilen, medan våra barn glatt kutade runt och lekte.

Familjen var något purken. Stämningen lättade något under dagen. På den tiden kunde man fortfarande få fisk när man kastade från klipporna och grannpappan var lyckosammast.

I dåtidens utflyktskorg: Kall, hemlagad pizza och Quiche Lorraine. Dagens korg: Färdig sallad från Konsums kyldisk. Det krävdes större husliga insatser förr i världen.

Vi hade med oss våra trevliga fällstolar och intog ett berg där vi hade en vidunderlig utsikt över Hårsfjärden. Jag var nere vid vattnet och doppade fötterna. Jag borde nog ha doppat mer. Med den här rubriken vet man aldrig när nästa möjlighet dyker upp.

På söndagen var berget i fråga Skinnarviksberget och vattnet Mälaren. Maten inköpt på kebaben. Vem vill vara inne och svettas, när man kan göra det ute. Ett helt gäng med diverse familjemedlemmar och vänner hade en trevlig eftermiddag.

En ung dam gick runt bland folköarna och ställde frågor. Hon var från stadsdelsnämnden och de hade planer på förbättringar av Skinnarviksparken med omgivning och ville höra nyttjarnas åsikter om insatser. Vi kände oss totalt fantasilösa och kunde bara komma på utökade städinsatser.

Två patrullerande poliser dök upp och Tvåans lilla Stella säger:
- Mamma, ska dom slå oss?
Var fick hon det ifrån?

Faktum är att jag hann med att få riktig stil på bostaden också.