frktjatlund

Hur mycket minns man egentligen från fem års ålder? Inte så mycket, kanske. Men korten vi hittade i en av Mammas lådor gör att jag i alla fall kan framkalla intryck. 

Familjen jag var sommarbarn hos hade inget jordbruk utan pappa Anders jobbade i skogen. Varje dag gjorde mamma Anna i ordning matlåda, ofta med stekt gröt och sylt. Jag rös vid åsynen och pappa Anders sa:
- Nu blir du väl avundsjuk?

 
Grannarna, däremot hade gård med kor och häst. Det kan inte ha varit särskilt långt till dem, eftersom jag fick gå dit själv och hämta mjölk i en beige emaljerade mjölkkruka.



Den nästan vuxne grannpojken hette Henning. Det kommer jag ihåg för han hade namnsdag på min födelsedag. Han körde häst och vagn och jag fick åka med. Höbärgningen hjälptes man åt med, grannar emellan. Det gällde att snabbt få in det torra höet innan det kom nya regnväder. Jag hjälpte till, så gott jag kunde med att kratta ihop det som hamnat på marken. De vuxna hade högafflar, som det gällde att se upp för.

Enligt SMHI:s historik ska sommaren 1956 ha varit en kall och regnig sommar. Men det fanns också varma sommardagar. Jag minns hur läskigt det var med bromsarna som surrade runt hästen, hur ont det gjorde när man blev biten och men också hur trevligt det var när mamma Anna kom med fika och bullar.

Fotboll och bandy var viktiga saker för män i Hälsingland. Pappa Anders åkte på match och de nätterna sov mamma Anna i mitt rum. Hon gillade inte att han tog några supar efteråt ihop med granngubbarna. När Anders väl kom hem ropade hon argt att han omedelbart skulle masa sig i säng. Jag gömde mig under täcket.

Egentligen förstår jag inte varför jag blev rädd. Det var nog mamma Annas upprördhet som smittade av sig. Jag har inga minnen om att man drack alkohol hemma från den tiden. Men jag kan se på gamla kort att mamma och flera andra spela kort med grogglas på bordet.

Huset som sommarfamiljen bodde i var vitrappat och det stod ett årtal med svarta stora siffror ovanför förstukvisten, 1939 har jag bestämt för mig. Det fanns inget rinnande vatten, inget badrum eller toalett. Utedasset med sina ilsket surrande flugor låg ihop med vedboden. I skåpet bredvid sängen hade jag en potta som jag kunde använda på natten.

Badade gjorde jag i en zinkbalja på köksgolvet. Ett lakan sänktes ner i det uppvärmda vattnet så att jag skulle slippa kylan från metallen.

För några år sedan, var Trean på behandlingshem i Ådalen och när vi åkte dit körde vi igenom Stråtjära. Allt var så annorlunda. Jag kom ihåg att grusvägen som gick utanför huset angjorde den stora vägen till Söderhamn vid en mjölkpall. Självklart existerade varken mjölkpall eller grusväg längre. Men vi hade lite ont om tid och lyckades inte lokalisera var jag bott på somrarna.