Sommarbarn i stan
I ren självbevarelsedrift lärde jag mig simma som sexåring. Syrran, jag och våra kompisar Lena och Christina åkte till Flatenbadet i stans regi. Varje morgon hämtade bussar upp barn vid olika skolor. Lena och jag ljög om vår ålder. Vi hade ännu inte fyllt sju år, den ålder som krävdes. Lögnen bekräftades till och med på ett intyg av våra mammor.
Inte nog med att vi ljög om vår ålder, vi ljög också om var vi bodde. Den upphämtningsplats som vi egentligen skulle gå till var inte den som låg närmast. Den som det var kortast väg till låg i grannförorten, tvärs över Riksettan, idag E4:an. Redan då var den sträckan hårt trafikerad och tvåfilig i båda riktningarna och vi fick klättra över ett högt staket i mittsträngen. Ganska huvudlöst av våra mammor att medverka till lögner och livsfara. Tänk om något hade hänt oss på badet, hur skulle man kunna kontakta familjen?
Bussarna gick tidigt på morgnarna. Alla barn hade varsitt kort med personuppgifter, som vi lämnade till ledarna. Jag tror att det var så de höll koll på att alla som åkte dit också kom med tillbaka.
Syrran och Christina kunde redan simma. Lena och jag fick gå till en mindre strand där man hade simskola.
När vi var klara gick vi till våra storasystrar. Vi fick inte bada där de badade utan stod snällt på bryggan och tittade på. Syrran ropade till mig:
- Hoppa i! Jag har lärt mig livräddning idag.
Jag var lite tveksam. Det såg väldigt djupt ut.
- Det är säkert, jag kan livrädda, envisades hon.
Jag hoppade i men hon var inget vidare på livräddning. Jag minns hur jag skönk och den ljusa vattenytan försvann mer och mer. Till slut fick Syrran tag i mitt hår och kunde dra upp mig till ytan. På bryggan satt en badvakt i en fällstol. Hon hade inte rest sig en gång och hennes insats var att huta åt oss med orden:
- Så där får ni väl inte göra.
Nej, det fick vi inte. Men ett par veckor senare kunde jag simma.
Varje dag var det uppträdande på en scen. Man fick anmäla sig om man ville vara med. Lena anmälde sig i stort sett varje dag och drog med mig också. Vi sjöng skillingtrycksaktiga sånger som ”I en sal på lasarettet” och ”I fängelset går jag så stilla”. Eller så spelade vi upp sketcher. Allt detta för att få en extra slät bulle.
Mellanmålet serverades i form av mjölk och en slät bulle. Alla barn radade upp sig i långa led längs avbalkningar i form av vattenledningsrör. Där stod vi och bankade taktfast i rören med våra muggar tills mjölk- och bulltanterna började sitt jobb.
Vi tyckte att det var tanter, men jag vet att det förmodligen inte var särskilt gamla. Badvakter och annan personal utgjordes till stor del av sommarjobbande gymnasister.
Vid tretiden var det dags för hemfärd. Då gällde det att hitta rätt buss, så att man blev avprickad och fick tillbaka sitt kort.
Vilken knäpp badvakt...verkar som om han inte alls hade lust att sköta sitt jobb...kunde ju gått illa.
Ha en härlig dag, kram
Ja det var ju en evig tur att allt gick lyckligt och simma lärde du dig!
Själv är jag fortfarande inte simkunnig, blev ordentligt skrämd som 5-åring av granngubben som tryckte ner mig under vattnet och höll och höll tills det nästan svartnade för ögonen. Han tyckte det var skoj och jag, jag badade inget mer den sommaren och inte nästa heller.
Och när man kom hem så var skinnet alldeles lent och mjukt av allt badande. Sanden mellan tårna borstade man av i bussen.
Tänk så många fina minnen vi har vi som varit med ett tag. Jag kan riktigt se er när ni klänger över staketet och rusar fram mellan fariga bilar. Fast du, håll med om att det var inte lika farligt förr när vi var små. Jag upplever det som om allting har blivit mycket farligare. Eller beror det på att vi har blivit förståndigare :O)
Ja, man väljer inte sina grannar. Det var en elak typ.
Det kanske inte var lika farligt tidigare. Eller så var minnets staket högre än verklighetens. Jag hoppas att vi blivit förståndigare med åren.
Hej,
Jag håller på att sätta ihop lite bilder mm från Flatenbadet och undrar om det är OK, att jag ger en länk till detta inlägg från siten, då jag tycker din historia är rolig och en typisk Flatenbadshistoria
Anders Wennersten
Bagarmossens Hembygdsförening