frktjatlund

Barn är påhittiga och har sin egen språkliga logik. Tvåan trodde länge att det hette parfin, det där man hade på sig, som luktade gott. Man använde det när man skulle vara fin. Mormor rökte sugaretter, det syntes tydligt.

Trean lärde sig läsa tidigt, men hade ett alldeles eget minimalistiskt sätt att stava. En gång visade han en teckning med en flicka på och jag frågade vem det var.
– Jag har ju skrivit det under henne.
Det enda jag såg var ”MA”.
– Vem är Ma?
– Det står inte Ma. Det står Emma. Så heter kusinen.

Jag har sett att det finns en bloggare som använder samma metod, tror jag i alla fall. Hon heter mly vilket borde vara Emily enligt Treans metod.

M har sina egna konstruktioner och har ett begrepp väl fastnat, så är det omöjligt för honom att ta till sig det rätta.

Innan vi hade vår platta TV, så var vi lyckliga ägare till en Sony med wild screen. Den visade mycket häftigare program än den konventionella versionen med wide screen.

När vi var i Ungern besökte vi flera trevliga terminalbad. Hur det nu var möjligt? Att besöka flera, alltså.

En grannkvinna lider av den jobbiga åkomman mystisk fibros. På läkarintyget står det förmodligen fibromyalgi.

Några vänner har en son med Aschbergs syndrom. Man skulle kunna tro att den sjukdomsbilden kännetecknas av håravfall och en omnipotent inställning. Så är icke fallet med den här pojken, hans symtom liknar mer de som utmärker en med Aspergers syndrom.

Sen slänger han gärna in bokstaven r här och där: Froppa är en hockeyspelare och Deberhams varuhus ligger på Drottninggatan.