Vad finns innanför pannbenet?
- färdas mot enkelriktat
- kör om trots möte
- cyklar på trottoarer och gångbanor
- pratar i mobiltelefon (folk kan ju inte ens gå och prata i telefon samtidigt)
- tror att det är vita strecket mellan gång- och cykelbana som man ska cykla på
- glömmer bort bredden på det som staplats på pakethållaren
Flera mornar har jag blivit omkörd av en cyklande man som förstått att en hjälm kan vara bra. Men han når inte riktigt ända fram, hjälmen är alltid oknäppt. Är han så knäpp att han tror att den kommer att sitta kvar på huvudet om han skulle vurpa?
Cykelhjälmen räddade mitt huvud för några år sedan. Vi var på cykelresa i Grekland och ingick i en klunga på ett tiotal cyklister som skulle ta sig mellan Kalamata och Sparta. Plötsligt stod en bil parkerad utmed en huvudled. Jag befann mig i slutet av klungan och uppmärksammade inte att de framförvarande väjde utan brakade rakt in i bilen.
Vi höll ganska god fart på raksträckan, men jag klarade mig utan allvarligare skador. Hjälmen skyddade huvudet, handskarna blev uppskrapade istället för händerna och cykelbrallorna blev söndertrasade. Det är inte för inte som cykelutrustningen ser ut som den gör.
De mera rutinerade cyklisterna gratulerade till den cykeleksem som prydde utsidan av ena låret. Den åkomman är det inte så många som känner till.
Jag cyklade en sommar för tre år sen i Stockholm. Under sex veckor bodde vi i lägenhet och trampade omkring praktiskt taget varje dag. I början tyckte jag att det var med livet som insats. Cykelbanorna var belamrade med gångare som inte förstod var de befann sig. Så småningom lärde vi oss att hantera både farter och hinder. Inte en skråma blev det. Däremot har vi lekt lite rysk roulette på hemmaplan och kört i nedförsbackar och sen korsat en stor infart. En gång kom det en bil som jag inte uppmärksammade. Men som tur var bromsade min man och jag körde rakt in i hans cykel. Annars hade jag kommit under den bilen.Jag kom lindrigt undan med ett hudflängt ben. Våra dumdristiga lekar tog ett snabbt slut.
Jag gillar att cykla inomhus...ha, ha!! Nej jag ska ta mig i kragen och cykla till jobbet bara pollensäsongen är över.
Cykeleksem...nej det känner jag inte till, hmmm???
Jag förstår inte att självbevarelsedriften verkar totalt obefintlig hos många. Hjälm har man ju för sin egen och inte för syns skull, trodde jag...
Är du verkligen inte syster till min make? Han har också hojat hela livet. En hoj har gått i 3000 mil och det är bara sadeln kvar. Som minne av en orange Crescent världsmästarcykel. Nu hojar han med minstingen i familjen Fädernegård. Minstingen vurpade i backen förra sommaren, skrubbade knän och armbågar och fick åka till lasarettet där man borstade skrubbsåren rena från grus med en TANDBORSTE! Minstingen kallade läkaren för b**s-korv men de hade han överseende med. Huvudet klarade sig förstås för hjälmen satt fast förankrad. Trots värmen så kör vi med hjälm och jeans nu för tiden. Nu är maken tillbaka efter en cykeltur i full mundering med packfickor, hjälm och verktygsväska med cykelpump.
För den som aldrig drabbats:
Cykeleksem är de brännskadeliknande skrubbsår man får när huden glider på asfalten.
Nåt helt annat. Hur kan du vara gift eller sambo med en man (om det nu är en man) som inte gillar sport!
Jag rodnar för hela patriarkatets räkning, och säger usch och fy!
Det gröna fältets schack. Ack ja!
Om cyklar, fritt från Blandaren.
Det är konstigt att ingen stjäl stuprör.
De är ju ofta bara fastlåsta i en lätt grej som en cykel.
Gift - ja (35 år (det du))
Man - ja
Varje gång det är något större sportevenemang så finns det patriarker i omgivningen som ska "omvända" honom och förklara vad det hela går ut på. De ser uppgiften som en manlig plikt. Det finns enligt dem en viss hederskodex alla män måste lära sig. Men vissa är obildbara.
