frktjatlund

Min syrra och jag är inte riktigt kontanta med varandra. Senaste meningsskiljaktigheten gällde tvätten av mammas lakan. Så här lät det ungefär:
S: Nu är det faktiskt din tur att ta hand om tvätten.
(Hon har ett sätt att säga faktiskt på som kan få mig att gå igång på direkten)
F: OK, när då, då?
S: Om du kan hämta den på onsdag vore bra.
F: Visst.
S: Men tänk på att du måste mangla dem.
F: Varför då?
(Det värsta jag vet är att använda tvättstugan och jag har aldrig manglat mina egna lakan, så varför skulle jag göra det med mammas)
S: Annars får de inte plats i klädkammaren
(Modern har en riktig walk-in-closet med hur mycket plats som helst)
F: Då är det väl dags att börja slänga. Så mycket lakan kan hon knappast behöva.
S: Bry dig inte, jag får väl ta hand om det i alla fall och på med luren.

Syrran är så superplanerad och lämnar inget åt slumpen medan jag knappt planerar nånting. Det går också bra är min erfarenhet. Men det gör oss inte särskilt kompatibla.

Vår svärson vann vårt hjärta fullständigt första gången han var med på en familjeträff. Det var vi som bjöd släkten i hyresgästlokalen i vår fastighet. Vi var inte klara med allt när folket anlände och syrran kände att hon var tvungen att styra upp det hela och började skicka ut arbetsorder åt alla. När syrran började kommendera svärsonen sa han frankt ”är du nån slags arbetsledare här”?

Syrran har inte hämtat sig än, trots att det var tio år sedan. Hon har fortfarande svårt för svärsonen och återkommer då och då till händelsen och ryser över bristen på takt och ton hos den yngre generationen. Vi återkommer också gärna till den här episoden men av andra skäl.