frktjatlund

Jag jobbar ihop med ett gäng där de flesta är minst 10 år yngre än jag. När vi ventilerade kontaktannonser så sa AL att hennes favoriter är de av typen ”Du som åkte i rulltrappan på Åhléns i lördags kl 11:25…”. När jag som kommentar trallade Olle Adolphssons Karlsson – evig vår visade det sig att ingen kände igen texten. Ja, melodin skulle de inte haft en chans att känna igen eftersom jag är drabbad av en förbannelse. Texter fastnar hur lätt som helst i huvudet, men det till ingen nytta. Jag hör själv hur falskt det låter, så det är inte att jag är tondöv.

Min syrra slår mig i alla fall. Vid ett tillfälle när hon sjöng ihop med en massa andra var det en som vände sig om och sa: Åh, sjunger du andrastämman? Så bra prickade hon tonerna i förstastämman.

Igår kväll såg vi en absurd belgisk road movie. Det var inte så att jag gapflabbade när jag såg den. Men nu när jag rullar upp scenerna för mig själv så är det desto roligare. Filmen heter Arga män utan ben. Den handlar om två granngubbar som går varandra på nerverna. I ett handgemäng skadas de av en jordbruksmaskin och båda hamnar i rullstol. Så småningom blir de så pass sams att de beger de sig iväg för att kräva skadestånd av den finländske maskintillverkaren och man får följa med på deras irrfärder norrut. Filmen är lite långsamt berättad i grynigt svart/vitt.