Hur många bakslag klarar en koltrast?
Fåglarna i Tantolunden låtsades, trots snön, som det regnade i morse. Värst var koltrasten. Han kvittrade snudd på livstycket av sig för att visa att vädret inte bekom honom det minsta. Själv kvittrade jag inte i motvinden och snögloppet.
Paris revivre
Sommarsemestrarna brukar vi tillbringa på Europas vägar. Förra året hade vi sällskap av Herman Lindqvists Napoleonhistoria, en mastodonttalbok på 24,5 timmar. Tack vare den vet jag nu hur man säger Tuillerierna på ett ledigt sätt och boken satte prägel på vårt Parisbesök.
Vi tillbringade en dag på Louvren och det räckte till att hjälpligt täcka en av flyglarna. Museet är enormt och man skulle lätt kunna ägna en hel vecka där. Men M är lite rastlös och tycker att jag är en alldeles för ingående besökare. Napoleon III våning var överdådig med jättelika ljuskronor, där en enda knappast skulle rymmas i vårt vardagsrum.
En bussrundtur är ett obligatorium. Lite töntigt erkänner jag, men det ger en bra överblick och man har möjlighet att hoppa på och av som man vill. Vi gick upp i Triumfbågen, som hade en liten Napoleonutställning som visade vad man hade med sig på fälttågen. Även Notre Dame bevärdigades ett besök, liksom Luxembourgpalatset/trädgården.
En kväll var vi uppe på Montmarte och tittade på solnedgången tillsamman med en massa andra turister. På trappan till Sacre Coeur har man en enastående vy över stan.
Generalstrejken märkte vi inte mycket av. För en Stockholmare är 4 minuter mellan tunnelbanetågen istället för 2 minuter rena himmelriket. Vi såg en del sönderslagna fönsterrutor i demonstrationstågets spår dagen efter. Framförallt verkade man hysa agg till Manpower. Deras rutor var helt krossade på kontoret vid Boulevard Beaumarchais.
Annars gick vi gata upp och gata ner. Det blev fem-sex timmars promenad per dag. Tillräckligt för att även mina fötter skulle gnälla lite.
Paris revivre
Sommarsemestrarna brukar vi tillbringa på Europas vägar. Förra året hade vi sällskap av Herman Lindqvists Napoleonhistoria, en mastodonttalbok på 24,5 timmar. Tack vare den vet jag nu hur man säger Tuillerierna på ett ledigt sätt och boken satte prägel på vårt Parisbesök.
Vi tillbringade en dag på Louvren och det räckte till att hjälpligt täcka en av flyglarna. Museet är enormt och man skulle lätt kunna ägna en hel vecka där. Men M är lite rastlös och tycker att jag är en alldeles för ingående besökare. Napoleon III våning var överdådig med jättelika ljuskronor, där en enda knappast skulle rymmas i vårt vardagsrum.
En bussrundtur är ett obligatorium. Lite töntigt erkänner jag, men det ger en bra överblick och man har möjlighet att hoppa på och av som man vill. Vi gick upp i Triumfbågen, som hade en liten Napoleonutställning som visade vad man hade med sig på fälttågen. Även Notre Dame bevärdigades ett besök, liksom Luxembourgpalatset/trädgården.
En kväll var vi uppe på Montmarte och tittade på solnedgången tillsamman med en massa andra turister. På trappan till Sacre Coeur har man en enastående vy över stan.
Generalstrejken märkte vi inte mycket av. För en Stockholmare är 4 minuter mellan tunnelbanetågen istället för 2 minuter rena himmelriket. Vi såg en del sönderslagna fönsterrutor i demonstrationstågets spår dagen efter. Framförallt verkade man hysa agg till Manpower. Deras rutor var helt krossade på kontoret vid Boulevard Beaumarchais.
Annars gick vi gata upp och gata ner. Det blev fem-sex timmars promenad per dag. Tillräckligt för att även mina fötter skulle gnälla lite.
Kommentarer
Postat av: Christina
Åh vad jag längtar dit när du berättar.
Härligt att sitta i Tuillerierna.
Min man och jag satt där en hel eftermiddag och njöt.
Det är något visst med Paris, man känner riktigt historians vingslag i luften och dessutom är det en romantisk känsla vart man än vänder sig.
Vi gick till Kyrkogården Pere Lachaise och kollade på bla Edith Piaffs grav och många andra kändisar.
Den var enormt stor.
Nu får du ha en trevlig helg och köp en bukett tulpaner, det piggar upp och det är man värd.
Trackback
