Paris(2)
Nä, nån vidare vår hade ännu inte nått Paris. Det vårigaste jag såg var blommande forsythia. Björkarna skiftade lätt i lila så lite längre hade det ändå kommit.
M hade köpt en väldigt detaljerad guidebok, som till och med beskrev – med bilder och allt – hur man betalar och passerar spärren i Metron. Där fick vi också tips om hur man kunde identifiera om en biofilm var dubbad eller i original. Det fick oss att försöka leta efter lämplig film. Men det sket sig, för de enda i originalversioner som vi hittade var asiatiska filmer.
En av kvällarna blev det ändå en film. Vi satte på TV: n när vi kom hem sent. Där hade det just börjat en rysk film textad till franska. Efter ett tag begrep vi att det var Lilja-4-ever som sändes. Jag har läst ryska (utan större framgång) när jag gick gymnasiet. Jag kommer fortfarande ihåg en del ordstammar och det i kombination med fransk text gjorde att det gick att hänga med. Nu var inte konversationen och händelseförloppet särskilt komplicerat, vilket underlättade förståelsen. Man får onekligen vara med om sällsamma saker i främmande land.
Min sömnskuld är nästan obetalbar. Fyra nätter i en 1,40 bred grand lit ihop med en 30 kilo större make är mer än vad en kvinna klarar av. Underlakanet var lite för litet och gick inte att stoppa om madrassen ordentligt. Gemensamt överlakan och filt befordrar inte heller sömnen. Någon gång varje natt var jag tvungen att köra upp M ur sängen för att omdisponera lakan och filt. Antingen hade jag hela underlakanet, inget överlakan, hela filten eller inget underlakan. Vi är för gamla för sånt.
Tack Roland! Nu vet jag varför det ser ut som det gör på sajten.
M hade köpt en väldigt detaljerad guidebok, som till och med beskrev – med bilder och allt – hur man betalar och passerar spärren i Metron. Där fick vi också tips om hur man kunde identifiera om en biofilm var dubbad eller i original. Det fick oss att försöka leta efter lämplig film. Men det sket sig, för de enda i originalversioner som vi hittade var asiatiska filmer.
En av kvällarna blev det ändå en film. Vi satte på TV: n när vi kom hem sent. Där hade det just börjat en rysk film textad till franska. Efter ett tag begrep vi att det var Lilja-4-ever som sändes. Jag har läst ryska (utan större framgång) när jag gick gymnasiet. Jag kommer fortfarande ihåg en del ordstammar och det i kombination med fransk text gjorde att det gick att hänga med. Nu var inte konversationen och händelseförloppet särskilt komplicerat, vilket underlättade förståelsen. Man får onekligen vara med om sällsamma saker i främmande land.
Min sömnskuld är nästan obetalbar. Fyra nätter i en 1,40 bred grand lit ihop med en 30 kilo större make är mer än vad en kvinna klarar av. Underlakanet var lite för litet och gick inte att stoppa om madrassen ordentligt. Gemensamt överlakan och filt befordrar inte heller sömnen. Någon gång varje natt var jag tvungen att köra upp M ur sängen för att omdisponera lakan och filt. Antingen hade jag hela underlakanet, inget överlakan, hela filten eller inget underlakan. Vi är för gamla för sånt.
Tack Roland! Nu vet jag varför det ser ut som det gör på sajten.
Kommentarer
Postat av: Christina
Jag gillar inte heller gemensamt täcke, som du skrev, man är för gammal för sånt:)
Trackback
