frktjatlund

Det finns två sorters människor, en sort som delar in folk i grupper och en som inte gör det. En gruppering som jag tillhör är småhandlare. De som handlar mat varje dag och så gott som aldrig på stormarknader. Rätt som det är blir man bortbjuden eller så orkar jag inte laga mat och då blir det till att kasta. Idag förärade jag Vi-butiken vid Skanstull med ett besök. Det var av flera skäl:

Undrar just vilken ”PR-konsult” som formulerar ett anslag på en livsmedelsbutik ”Stängt två dagar för sanering”. Vad är det för fel på att mörka med t ex ”Stängt för inventering” eller ”för renovering”? Det har stått i lokalblaskan att kunder sett råttor kila mellan gondolerna, men det känns inget vidare att handla där när de öppnar igen. Hur gör man när man sanerar p g a råttor? M säger att man strör ut ett giftpulver som fastnar i pälsen på dem och när de slickar sig eller varandra får de i sig giftet och dör. Men hur undviker man att pulvret hamnar på matvarorna? Nej, jag håller mig nog borta från den butiken ett tag framöver.

M är ute och tar några öl med kompisar. Det gav mig tillfälle att se Fredrik Lindströms sista dialektprogram på datorn. Verkligen en förnämlig tjänst på SVT:s hemsida, att man kan se missade program. Visserligen blir bildkvaliteten inte något vidare. Men det gör inte så mycket med den typen av program som snudd på lika gärna skulle kunna sändas på radio. Jag gillar utläggningar om språk och språkfrågor. Programmet handlade om dialekter i svenska Österbotten.



Mitt första sommarjobb var som servitris på en lunchrestaurang. I köket jobbade en tjej från Österbotten. Rätt som det är hör jag henne vråla: ”En lock, en lock”. Märkligt, tyckte jag. Det är knappast okänt att det finns massor av lock i ett kök. Eller är det en massa hårlockar i maten? När jag kom ut i köket pekade hon skräckslaget på en stor spindel. Jag hade ingen aning om att de där långbeniga spindlarna heter lockespindel och i hennes hemtrakter sa man kort och gott lock om dem.