frktjatlund

Min mor har speciella förmågor. En framträdande förmåga är att hon inte kan hålla sams med andra kvinnor. Hon tycker t ex bättre om sina svärsöner än sina egna döttrar. Till och med kommunen har fattat galoppen och skickar bara manlig personal i hemtjänsten. Distriktssköterskan Jens har tumme med morsan.

Vi växte upp i en nybyggd förort där övervägande andelen kvinnor var hemmafruar. De sysselsatte sig en hel del med att fika hos varandra och dryfta sitt största gemensamma intresse, dvd sina medmänniskor. När jag var i åttaårsåldern rök mamma riktigt ihop med en grannfru, som hon tyckte snackat en massa skit om henne. Mamma skrek riktigt teatraliskt åt henne ”Måtte maskarna äta upp dig inifrån” inför en chockad omgivning. Den kvinnan dog i levercancer tre månader senare. Efter det var alla gårdens hemmafruar såå lena i truten. Ingen ville drabbas av onda ögat.

När vi döttrar kom upp i tonåren prickade hon in när vi förlorade oskulden. När vi blev gravida visste hon det före oss. Det behövdes inget ultraljud för att fastställ kön. Mamma visste.

Riktigt scary var det i höstas. Jag hade varit på en tvådagarskonferens. På första kvällen var det middag med efterföljande dans. Jag tycker att det är jättekul att dansa och eftersom de flesta konferensdeltagarna var män tillbringade jag kvällen på dansgolvet. En av deltagarna, som är riktigt snitsig på att stuffa, stötte rejält på mig. Till slut sa jag att jag inte var intresserad av något mer än att dansa. Det ska mycket till innan jag gör något som gör att jag inte kan titta mina närmaste i ögonen. Trots att inget hände hade jag i alla fall dåligt samvete. Jag kanske kände mig lite billig för att mitt beteende hade missuppfattats.

Dagen efter var jag hos morsan och när jag skulle gå sa hon inte ”hälsa M” utan ”hälsa Bjarne” och ”varför sa jag så? Jag känner ingen Bjarne och har aldrig gjort det ”.

Jag sa aldrig varför, men mitt dåliga samvete hette just Bjarne.