frktjatlund

Livet är ett litet helvete och det är påfrestande att hålla fyra generationer i luften, som man är tvungen till i min ålder.

Föräldragenerationen är skröplig/döende/död. Även om man själv är frisk så börjar vänner och närstående i den egna generationen drabbas av allvarliga sjukdomar. Man känner flåset i nacken. Och är det inte sjukdom så förlorar somliga jobbet och hur lätt är det att hitta ett nytt när man är past praying for? Barn är visserligen Guds gåva men emellanåt en djävla plåga. Och barnbarn får andnöd, hjärnskakning, borrelia eller något annat kul.

Men skit i det. Nu får det vara färdiggnällt. Alternativet till att bli äldre är ännu mindre tilltalande.

M tycker att jag är morbid som gillar att läsa dödsannonser. Själv läser han med stort intresse kontaktannonserna. Vad säger det om vårt förhållande? Jag säger bara att om en av oss dör, öppnar jag café!

Apropå kontaktannonser så har jag trallat på Olle Adolphssons Skriv till Karlsson - evig vår ett par dagar och jag försökte hitta någon cd-skiva med honom på nätet. Jag hittade just inget. Det tycks bara finnas nytryck där Monica Zetterlund sjunger hans låtar. Det blir väl till att leta i reabackarna efter sån mossig musik.

När jag gick på högstadiet hade vi ett mycket aktivt elevråd som anordnade film- och visaftnar. Olle Adolphsson var där flera gånger, men ungdomar var nog inte hans rätta publik. Det märktes tydligt att han under kvällens gång blev mer och mer irriterad på att vi inte var tillräckligt tysta och stilla. Och vi elever tyckte nog att han var lite för gammaldags för vår smak. Men nu har jag gått i barndom och skulle gärna vilja lyssna till låtar med kvalitetstexter.