frktjatlund

…för vintern har varit alltför lång och sommarn kommer med jättesprång… OK kanske inte så stora kliv – snarare myrsteg, men igår var första dagen på länge som jag skippade tightsen på vägen hem. Imorse åkte de på igen men eftermiddagen ser lovande ut.

Morgonmöten
Jag går hemifrån vid ungefär samma tid varje morgon. Det har gjort att jag skaffat mig en massa morgonkompisar. Ja, de vet inte om att de är mina polare men det känns tryggt att samla in gänget längs vägen. Följ med mig på promenaden längs Ringvägen och över bron.
Legogubben
brukar dyka upp i höjd med Tantogården. Han har alltid en välkammad frisyr som ser så där påknäppt ut på skallen ungefär som Lars Daktussons.
Tvillingarna
är två medelålders kvinnor och tvillingar alltid likadant klädda i Gatukontorets illgula arbetskläder. Det enda som skiljer dem åt är mössorna. Jag brukar passera dem vid Tantogatan. De pratar oavbrutet i mun på varandra.

Sen har vi Indiskan               
i höjd med Eriksdalshallen. Hon verkar vara frusen av sig, påbyltad som en Michelingubbe.  Jag tror att hon ska till SÖS eftersom jag aldrig ser när jag är sen.

Strax före Skanstull dyker de upp, flera av samma kategori.

Det är panchogubbarna som hämtat Metro och struttar hemåt.

På Skanstullsbron träffar jag på Hockeyspelaren
Hon är egentligen inte alls någon polare. Hon vill alltid tvinga mötande till vänstertrafik, men jag är envisare. Som straff har det hänt att hon tacklat mig med sin ryggsäck.

Högst uppe på bron stöter jag vanligtvis på
Libanesiskan Ibland har hon sällskap med maken och de tar ett ömt farväl när han ska vidare mot Årsta. Sånt värmer hjärtat.

På hemvägen har jag inte skaffat mig några kompisar. Det blir nästa projekt.