Arbetsskada
Pang sa det bara, så for jag med huvudet rakt i in väggen och plötsligt låg jag som en padda på golvet. Alltid lika elegant motoriskt. Tur att jag är tjockskallig, men jag vet inte om vänster lillfinger är brutet. Just nu kan jag bara använda högerhanden.
En självklar ursäkt för hemgång, men just nu regnar det för mycket. Jag får stackra mig själv så länge.
Ja ja... så går det när vi ska försöka vara effktiva, jag röstar på att fröken tjatis ska ta det lugnt med sig själv och vänsterhanden...
HA HA - jisses - förlååt, men jag sitter och garvar ihjäl mig här i min ensamhet - jag ser det bara SÅ TYDLIGT - det är precis såna där otroligt ocoola grejer som jag brukar göra!!! Aktarej vilka pinsamheter jag lyckats med i mina alltför ivirga stunder...men denna bild som du målar upp...hihihi, gud va komiskt!!
Skönt att börja dagen med ett rejält ensamfniss!!
Jag gör så gott jag kan. Just nu knackar jag på tangenterna som värsta poliskommisarie, typ pekfingervalsen.
Hej frktjatlund.
Maken har också vuxit upp i H-ängen. Är det något typiskt det där med motoriken därifrån. Det låter som om du gör en beskrivning av honom. Första gången jag upptäckte den eleganta motoriken var när han skulle rusa upp ur vår dubbelsäng och svara i telefonen. Han tog fart, kastade sig över mig och satte ner handen (i madrassen)? Nej då i MITT revben och knäck. Sen dess håller jag mig på en armlängds avstånd.
När vi ändå är inne på tokigheter så minns jag ännu en. En väninna hade skaffat sig en älskare och inhandlat ett par svarta sexiga nylontrosor av modell större. Efter att i åratal använt sig av Konsums bastrosor så kändes det obekvämt så hon inhandlade ett trosskydd. Bråttom till tåget hade hon och lade på ett kol och sprang allt vad tygen höll. Väl förankrad på en sittplats på tåget så upptäckte hon att hon satt mittemot sin granngubbe.
Han stirrade på henne och sa: "men kära du har du skadat dig på benet"? I den svarta tjusiga strumpbyxan hade trosskyddet åkt ner och placerat sig på hennes smalben. Gissa om vi skrattade så att vi skrek, vi andra tjejer. På tal om oförutsedda händelser.
Ja, vi söder om Söder blev nog lite klumpigt vaggade.
Men ack så tilldragande och förtjusande människor. Han är den bästa maken och jag är jätteförtjust i din blogg som jag följer med intresse och som får mig att skratta mitt i alltihop. Tack för dina läsvärda inlägg.
