frktjatlund

Mamma var pedant, så vattenfärg var inte att tänka på när vi var små. Det blev alldeles för kladdigt. Vi målade hos kompisar och i skolan. Jag hade inte fattat att resultatet kunde bra eller dåligt, bara att själva aktiviteten var rolig.

När jag gick på lågstadiet framförde man fortfarande lite inlärda scener när det var dags för avslutning. Det året skulle min klass bland annat sjunga en sång om Askungen. De började så här:

Se jag sitter ensam vid spisen,
mina systrar dansar på bal.
Dansar på bal,
i kungens sal ….

(Mer kommer jag inte ihåg. )

Fröken Nordqvist lovade att den som först blev klar med matteuppgifterna skulle få måla en tablå över visans första vers. Jag blev eld och lågor och vann uppgiften. Det blev en stor målning i vattenfärg, som jag var mycket nöjd med.

Peter och Kjell, som blev tvåa och trea i matteracet, tittade förundrade på resultatet när fröken satte upp papperet på väggen.

- Vad är det där, undrade de.
- Ser ni inte att det är Askungen, som sitter vid spisen? sa jag.
- Sitter?? Det ser mera ut som en människa med väldigt korta ben.


Fjällen föll från mina ögon. Jag såg plötsligt också att målningen föreställde någon med nästan obefintliga ben som såg ut att sväva i luften och insåg att det där tjusiga verket bara fanns i mitt huvud. Men jag tog inte så illa vid mig. För mig var det att få hålla på med vattenfärgerna som var intressantast. Och förresten var de säkert bara avundsjuka på att jag var klar först.

Kvalificerat fusk
Min konstnärliga begåvning lyser mer eller mindre med sin frånvaro på så sätt att jag inte kan åstadkomma något själv. Självfallet uppskattar jag vacker musik och vackra saker och tror att jag kan skilja på skit och plättar.

M och jag träffades redan i tonåren och han gick på estetisk linje. På gymnasiet var den han som fixade mina alster i teckningen. Jag smugglade med dem till skolan och stoppade ner verken i min mapp. Jag hade samma lärare i konsthistoria och eftersom jag visade framfötterna där, så anade han inte oråd.

Jag fick dessutom högre betyg än M i teckning, men det kanske berodde på att han hade hårdare konkurrens på sin linje.

(Visst är det preskriberat nu?)