frktjatlund

Idag hade jag sällskap med en grinig gubbe på stan. Vi vaknade sent och det gillar jag men inte M. Han tycker att hela dagen är förstörd. Hans tanke var att vi skulle ha tagit bilen till något trevligt ställe tidigt på morgonen. Men eftersom klockan tickat på höll vi oss i stan.

M gick hela tiden och muttrade om hur mycket klockan var, som om det var mitt fel. Han kunde väl ha vaknat i god tid. Allt var det fel på. Skorna skavde, jeansen för varma, solen brände, uteserveringarna fullspikade, nag, nag. Vid Skeppsbron fanns det lediga bord. Men då skulle han inte gynna den serveringen för den var inte öppen i påskhelgen, trots att vädret var vackert då.

Jag känner igen beteendet som griniga-gubbsyndromet. Det finns några såna på jobbet också. Det verkar som medelålders män tycker att de är näpna och charmiga när de är sura och missnöjda. De skrattar förnöjt åt sig själva och tycker att de är minst lika roliga som de båda griniga gubbarna i Mupparnas publik.

Vi drog ut mot Djurgården. Det verkar populärt med namnbyte. Tvillingarnas servering vid Djurgårdsbrons fäste hade bytt namn till Strandbryggan. Klokt gjort, tvillingarna är inte särskilt poetiskt. Skippers Inn vid Biskopsudden heter numer Lisapåudden, en avknoppning av Lisa Elmqvist fiskerestaurang i Östermalmshallen.

Vi hade tänkt oss en matbit där. Det var fullt utomhus och givetvis blev det mer gnäll på M. Men vi hade tur och en tvåa blev precis ledig. Vi tog varsin sallad. Min (ljummen kycklingfilé med fetaost) var i såsigaste laget men miljön väger upp. Det sitter alltid en massa Östermalmsbrats där och pratar om vad som hände igår på Stureplan och vad som ska hända där ikväll. Lasse Berghagen passerade förbi och det blev lite utbyte av kramar och kindpussar med ett av gängen.

Jag fick användning av mina solglasögon på hemväg i motljus. När jag såg mig själv i ett skyltfönster kom jag att tänka på ett idiottillfälle ihop med mamma. När Vattenfestivalen pågick brukade M och jag ta ut mamma en sväng på stan. Mamma älskade att slå sig i slang med folk och man visste aldrig vad som kunde hända. Vid ett tillfälle var det ett äldre par som kom i korselden. Kvinnan hade ett par stora solglasögon på sig. Rätt som det är, mitt i konversationen, säger mamma
Men kan du inte ta av dig de där fula glasögonen.
Kvinnan tappade hakan och sa med darrande underläpp
Men jag har en ögonsjukdom och tål inte solljus.

Varför sa hon just fula glasögon?