frktjatlund

Det skulle i alla fall M säga om han åkte med. (Är han nedlåtande eller är han nedlåtande? Eller kanske fördomsfull?) Det är så sällan jag kör nuförtiden att jag snudd på tycker att det är lite läskigt. Idag hade jag anledning att köra flera gånger. Bilen skulle på service och sen visas upp på plåtverkstan. Treans krockskada från januari ska repareras under vår semesterresa. En utmärkt lösning. Vi blir av med både bil och knycklig plåt.

Jag kom på mig själv med att hålla strax över 50 på Söderleden. Det är 70 där. Jag kollade på mätaren för att jag tyckte det gick lite fort. Men man blir snabbt av- och tillvand i trafiken och efter ett tag flög jag fram mellan filerna med vår silverpil, en Peugeot 407 SW från förra året. 

Sista svängen var till Lillsyrrans jobb. Jag skulle hämta programmet hon knåpat ihop till mammas begravning. Lillsyrran jobbar som undersköterska på en dialysavdelning. Hon är jättestolt och glad över sitt jobb och ville så gärna visa mig runt. Hon frågade till och med en patient om jag fick vara med när hans dialys avslutades. 

Jag är lite känslig av mig när det gäller sjukhusmiljö och skulle helst vilja slippa se blod. Men jag förstod hur gärna hon ville visa mig. Hade det bara handlat om tekniska prylar så tycker jag att studiebesök är sjukligt intressanta, men här var det slangar med blod kopplade till maskinen. Nej, vårdsektorn är inte min pryl.

Lillsyrran
När jag flyttade hemifrån var hon 14 år. Jag har fortfarande svårt att uppfatta henne som vuxen. Det händer att jag tänker: Men sluta vara så där lillgammal. 

Hon är extremt dyslektisk och hade det jättejobbigt i skolan. Det blev inget gymnasium för hennes del. Den stora drömmen har alltid varit att bli barnmorska men det kräver år av pluggande. För sex-sju år sedan bestämde hon sig i alla fall för att försöka sig på undersköterskeutbildningen.

Hennes kommun hade inte den utbildningen i komvuxprogrammet. Men efter en massa ansökningar och överklagande beviljade man utbildningen i en annan kommun. För att klara av allt pluggande, trots dyslexin, läste hon in det mesta på band och lyssnade på dem medan hon gjorde annat.

Hon klarade sig bra men Brorsan säger att hon bara är Halvsyrra. Han är petig på den punkten eftersom hans fru var legitimerad sjuksköterska. Men hon är ju också vår halvsyrra och en halv plus en halv blir en hel. Annars, lär dig räkna med bråk.

Så jag förstår att hon stolt vill visa att också hon kan något och jag tror att hon i dryga 40-årsåldern hittat sin rätta plats.