frktjatlund

Igår eftermiddag fick jag en riktig klump i maggropen när jag läste en bloggares inlägg på temat mor-dotterrelationer. Det kryllar uppenbarligen av tanklösa (elaka) morsor. Min mammas försvar var alltid ”Jag gjorde så gott jag kunde”.

Det gjorde hon säkert, men jag såg alltid framför mig en Knasen-strip där han försvarade sig inför Schassen med ”Jag gjorde mitt bästa” och fick svaret ”Your best stinks”. Och då är det oundvikligt att låta bli att tänka på hur jag själv gjort. Mitt bästa kanske också stinker.

Övriga syskon träffades på begravningsbyrån efter jobbet. Jag hade lovat hämta Stella på dagis och när Tvåan kom mötte jag upp de andra i mammas lägenhet. Brorsan hade backat på att strunta i reavinstskatten, så det var lugnt på den fronten. Varför ska han alltid ställa till rabalder? De hade bestämt hur annonsen ska se ut. Jag ville inte lägga mig i valet av diktstrof. De tycker redan att jag är en riktigt Messerschmidt. Själva raderna passar in på mamma, men inte det som hela dikten går ut på.

Det finns ett gammalt testamente från den tid mammas sista make fortfarande levde. Där finns en passus om hur tavlorna ska fördelas. Något som vi absolut måste respektera. På baksidan av ramen anges namnet på den som ska få tavlan. Mitt namn återfanns på en tavla. Den tavlan fick mamma på köpet när hon köpte en annan tavla, som hon egentligen ville ha. Ja, ja, jag är en sån får på köpet.

Nu ringde Syrran och erbjöd mig att välja mellan två av hennes tavlor. Jag sa att jag ska fundera på saken.