Semester

Jag har lite dubbla känslor inför semester. Det är inte själva ledigheten som är problemet utan att vara borta från stan. Det gör att man tappar kontrollen och med kontroll menar jag att man inte vet vad som händer med Trean. 

Förra året vid den här tiden åkte vi till Tranås för att spenderade pingstveckan tillsammans med några vänner. De höll på att renovera sin arbetsgivares herrgård och en liten herrgårdsvistelse i vårvädret kändes inte fel.

Efter några dagar ringer Treans fru och är i upplösningstillstånd. Trean har dragit från familj och allt. Han svarar inte på mobilen och hon säger att han förmodligen är på gång med droger igen. Vi kastar oss i bilen och kör direkt hem.

Trean har aldrig kunnat göra något med balans. Antingen har han inte gjort någonting eller så har han gått in för det med 100 %. Under hela förra våren hade han jobbat hårt på att bygga upp sig. Varje dag hårdtränade han på gymmet. När jag sa att det knappast kan vara nyttigt, musklerna måste vila för att kunna bygga upp sig, så avfärdade han det hela med att det funkar om man tränar olika muskelgrupper. I själva verket hade han börjat injicera anabola steroider och annat.

Nu kommer jag inte ihåg vad som utlöste övergången till att andra droger men hela förra sommaren var en enda cirkus. Svärdottern tyckte inte att Trean var att lita på och lämnade förståeligt nog in en skilsmässoansökan. Trean träffade en ny donna, en drogmissbrukare som bl a försörjde sig som prostituerad. Trean fixade ny lägenhet och flyttade.

I början av augusti vände det. Trean insåg hur illa ute han var och hur mycket han förstört på vägen. Han hade nog aldrig trott att utförslöpan var så snabb och brant, som det visade sig. Trots allt älskade han sin fru och sina barn. Han lyckades via hjälpsamtal som stöd ta sig från drogerna och de lyckades så småningom hitta tillbaka till varandra igen. Nu har han en byggfirma ihop med en kompis och nu är det jobbet som han går in för med hull och hår. 

Det är inte första gången han har strulat till saker under vår semester och för att kunna njuta av ledigheten brukar vi göra oss totalt onåbara. I år verkar det dock vara lugnt så vi får se hur vi gör.


Kommentarer
Postat av: Ninni

Förstår att det måste kännas jobbigt att åka när sånt hänger över en, kan du överhuvudtaget slappna av när du är borta?
Men samtidigt måste man ju lita på sina barn, även om det kan kännas svårt.
Jag hoppas innerligt att ni får en lugn och skön semester...åker ni nästa vecka??
Jag har bara en och en halv dag kvar att jobba,,jippi!

2006-05-15 @ 18:01:24
URL: http://ninni.blogg.se
Postat av: frktjatlund

Det brukar gå lättare utan mobiler och ospecifiserat. Inga nyheter är goda nyheter.

Vi åker på lördag eftermiddag och jag är ledig på fredag, så jag har heller inte många arbetsdagar kvar.

2006-05-15 @ 20:16:36
URL: http://frktjatlund.blogg.se
Postat av: Annaa M

Jag lever ju fortfarande i den barnsliga övertygelsen att om några få år så är det över, då har de dragit hemifrån och man har inget ansvar längre. De är i år 14, 16 och 17.

Syrrans är 41 och 45. Hm.

2006-05-16 @ 01:58:40
URL: http://annaamattsson.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0