frktjatlund

Min svärmor föddes 1921 som barn nummer ett i en arbetarfamilj på Lidingö. Under uppväxten var hon relativt frisk men enligt rapportboken som användes mellan skola och familj berodde eventuell frånvaro på at hon saknade skodon. (det står så intygen) Skomakaren behövde en eller två dagar på sig och under tiden fick Svärmor stanna hemma. Det var hårda tider på 20- och 30-talet.

Svärmor träffade Knutte och gifte sig 1941. Första brorsan till M föddes och efter det hände ingenting. De jobbade på nästa barn utan framgång. 

Knutte arbetade som chaufför och bytte jobb till ett bussföretag. Reseverksamheten tilltog i Sverige. Ensamma damer började anlita reseföretagen. Knutte var en riktig charmputte och kunde i lönndom håva in der ena offret efter det andra. Så 1950 var barn nummer två på väg och ett och ett halvt år senare föddes M. 

Svärmor hade nu kommit underfund med att pappan till barnen inte var att lita på och konfronterade Knutte med fakta. Han säger bara:
Det är bara nått du måste finna dig i.
I helsicke heller, säger Stella (svärmor).

Trots massiv övertalningsaktion från bådas familjer tar hon ut skilsmässa och flyttar till Söder med grabbarna. Det är inte lätt för en ensamstående mamma nu och på 50-talet var det ännu värre. Barnomsorg existerade inte så Svärmor arrangerade barnpromenader för att få ihop pengar.

Barnpromenader fungerade så att föräldrar kunde lämna barnen till någon som gick en promenad med ett gäng ungar. Barnen gick på rad och höll i ett rep med öglor. Målet var ofta en lekpark. Svärmor hade med sig de egna smågrabbarna på turerna.

Knutte gifte om sig och fick två flickor. Svärmor bestämde sig för att ta dagbarn och svarar på en annons där dagmamma söktes. Märkligt nog var det Knuttes nya fru som svarade på det telefonsamtalet. Under en period var Svärmor dagmamma till halvsyskonen. Hon var inte lånsint.

Tvåan gillade verkligen sin farmor och det var naturligt att hennes egen dotter fick samma namn som Svärmor.