Tonläge

Om jag skulle höra någon annan berätta samma historier som jag om sin uppväxt och familj så skulle jag tänka Stackars människa. Men jag tycker inte särskilt synd om mig själv. I själva verket har jag en väldigt positiv syn på livet och känner mig sällan nere.

Men när man radar upp alla konstiga turer som livet tagit och plockar ut de komplicerade förhållandena så får man ut ett koncentrat som kan låta hemskt. Alla tokigheter hände inte samtidigt. Mamma sa en del annat mellan de elaka uttalandena. Vi var hela och rena och fick inte mer stryk än andra.

Det fanns en galghumor, som tog sig olika uttryck. Om vi beklagade oss över våra krångliga familjeförhållanden brukade mamma sjunga en dansk sång som började

Min mor och far är gifta,
men inte med varandra.
Min far han dricker sprit,
min mor är från förståndet.
Så tack ska du ha, så tack ska du ha för den.

Hon sjöng den på danska. Det lät i alla fall som danska i våra öron. Hon hade bott i Malmö några år och älskade Danmark och åkte dit så ofta hon kunde. Hon tyckte svenskar var tråkiga och ville helst att folk skulle tro att hon var från utlandet. Trots det blev hon riktigt rasistisk på gamla dar.

Vi syskon brukade roa oss själva och omgivningen med värsta-leken. Värsta saken ens mamma sagt om/till en, värsta sommarhemmet, värsta kollon. Och sen värsta sommarjobbet, kortaste anställningen, värsta chefen osv. Vi tycker fortfarande att den leken är rätt kul.

Bloggning
Jag kastade mig in i bloggadet i januari med noll koll på hur man gör eller vad man skriver om och känner mig fortfarande som en amatör. Men det är konstigt att det finns så många olika fröknar i bloggvärlden. Jag inbillade mig att jag skulle vara ensam i det civilståndet.

Mycket som skrivs känns väldigt ytligt. Många, unga tjejer framförallt, skriver mest om kläder, smink och annat de köpt. Andra får mig att känna mig hemskt gammal. Bara en massa om skolan, fester och hur full/bakfull man är/har varit.

Jag skulle önska mig en bättre snabbuppställning och sortering på bloggarna. Inte bara på ålder och ort utan när gjorde man senaste inlägget och hur många inlägg. Det är trist att plock upp en bloggare bara för att konstatera: Välkommen till min nya blogg daterad 20/10-05. 

Kommentarer
Postat av: Ninni

Roligt det var ett nytt namn på min blogg, jag tror att jag har kikat in hos dig nån gång men vet inte om jag har kommenterat!?
Visst är det svårt att hitta "rätt" i bloggvärlden, men jag har många som jag beöker och många som besöker mig...vi har blivit som en liten familj som läser runt hos varandra.
Välkommen tillbaka hos mig, jag kommer tillbaka till dig...hur hittade du mig förresten?
Ha en härlig kväll!!

2006-05-09 @ 19:29:39
URL: http://ninni.blogg.se
Postat av: Anonym

Det är inte lätt att vara tung!
Man får göra så gott man kan, och hoppas att föräldrarna hade samma inställning.

2006-05-09 @ 20:08:49
Postat av: frkt

Ninni: Jag hittade dig hos sallyklee och henne hittade jag när jag sökte på nyckelord. Då såg jag att vi hade vissa gemensamma nämnare. Och sen hittade jag vidare genom kommentarerna där.

*L*: Men om det bästa inte är gott nog? Då är det lätt att det blir tungt.

2006-05-09 @ 21:09:21
Postat av: Christina

Ja det är inte klokt så många olika bloggar det finns.
Man kan blogga om allt...
Det blir aldrig tråkigt.
Men jag håller med... det skulle delats upp i kategorier.
Ha det gott i solen

2006-05-10 @ 06:45:15
URL: http://bjorkhaga.blogspot.com
Postat av: petra

japp, det tar ett tag att hitta sina egna personliga små guldkorn - verkligen!! jag har en ganska lång lista nu på favoriter med länkar - fast en del av dem är mer lite småkul att följa medan andra är mer djupgående och liksom "krävande" på ett stimulerande sätt - men man behöver båda....dock skiter jag i alla dessa tusentals modebloggar - intresserar mig inte ett skvatt...jo, förresten, en urduktig tecknerskas blogg har jag lagt till, mest för att hon tecknar så fint!!
Jag har funderat lite å¨det att man blir lite tyckt synd om för att man berättar om svårigheter i livet - fast egentligen är det väl inte främst det man önskar med sina berättelser? Jag tänker mer att jag själv behöver liksom formulera mig kring saker som hänt mig - och se hur jag egentöogen förhåller mig till det - nu.
Fast ibland tycks man framkalla andra typer av reaktioner som sagt.....fast jag skulle inte tänka "stackars dig" om dina berättelser - i det du skriver ser man rätt tydligt att du förhåller dig till det och att det liksom är nåt som du betraktar och studerar snarare än att du är akut begravd i det, om du fattar?
då blir det ju också intressant för en utomstående - det blir inte bara som att läsa nåns dagboksanteckningar som ofta är osorterade....hoppas du fattar vad jag menar?? Fråga annars - vill inte att det ska bli "fel"...kram!

2006-05-10 @ 08:44:55
URL: http://sallyklee.blogg.se
Postat av: Hugotirill

I misspelled my email address on my last mail to you. Anyways, keep the site up!

2010-04-20 @ 13:23:29
URL: http://hugotirill.3steps.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0