Vad fattar en författare om sina läsare?
I dagens DN var det en artikel på temat bäst-säljar-böcker och deras författare där det kom fram en synpunkt som var helt ny för mig. Det finns författare som skämdes över att tillhöra den kategorin. Det var mycket finare att var så där lagom säljande. Om ens skrivande tilltalade det stora flertalet så måste det betyda att det man åstadkom var alltför simpelt. Kan man dra slutsatsen att det finns storsäljande författare som föraktar sin publik?
Jag är en enkel människa som gärna läser bestsellers. Texten gör inte så mycket motstånd på väg in i huvudet. Men det finns gränser. Jag klarar inte att kränga mig över Jan Guillous alster. Hamilton var en sån överdriven expert på allting att han var outhärdlig. När Arnserien kom gjorde jag ett nytt försök. Samma visa igen. Huvudpersonerna hade kunskaper som ännu inte var upptäckta, klarade av att lära sig saker på nolltid och blev snabbt duktigare än sina lärare. I veckan kommer vi att göra ett nedslag på Pocketshopen och ladda upp inför Menorcaresan.
Idag har jag gått sisådär 20 km. Zinken-Medborgarplatsen-Zinken. Sen Zinken-Centralen-Zinken och därefter Zinken-Hammarbyhamnen-Zinken.
Vi hämtade upp Treans barn och passerade en skoaffär på vägen till lekparken. My hade redan lyckats massakrera det paret vi köpte för två-tre veckor sedan, så nu blev det varsitt par till. M stannade med barnen i parken och jag gick hem och lagade till lammsteken som aldrig blev uppäten i påskas.
Trean med fru kom över och åt. Jag har upptäckt svartrötter så det blev stek, klyftpotatis, gratinerade grönsaker och tzatziki. Nu har de gått och stillheten lägrar sig över hemmet. Det är kul när de kommer och kul när de går.
Jag tror nog att fåfängan vinner över föraktet! Och föraktar man sin publik så föraktar man väl om man har någon självbevarelsedrift till slut sig själv.
Har inte heller gillat Jan Guillous böcker...inget för mig, tacka vet jag en riktigt bra deckare!
Elizabeth George står högt på listan.
Svartrötter har jag aldrig ätit..är det gott? Här gillar vi rotfrukter rostade i ugn, med olja, honung, kanel, vitlök och flingsalt. Ett måste att ha med sötpotatis...jättegott!
Ja, fåfängan vinner säkert i längden och framförallt gör skillnaden i intäkter det.
Deckare är den självklara semesterlektyren och Elisabeth George ligger högt på min bäst-köps-lista också.
Svartrötter är jättegoda och lättlagade. Men lite skräpiga att tillreda.
Jo du, det ligger verkligen något i vad du säger om författare och deras verk och önskan att nå "rätt" läsare. Jag anser att det tyder på stora komplex och snobberi.
Mmm svartrötter ja, de är så goda och precis som du tycker jag att de är lite kletiga att jobba med...
