I hattigaste laget
Gårdagskvällen bjöd svt på en riktig nostalgitripp med ”Äventyrarens Thomas Crown”. Den såg vi strax efter premiären 68/69 och tyckte redan då att alla män i filmen såg hopplöst omoderna ut. På den tiden var de flesta män i verkligeheten långhåriga.
Speciellt den kortklippte Steve McQueen, som var filmens hjälte, uppfattade vi som värsta farbrorn med kostym och hatt. Och han för oss var han rena farbrorn med närmare 40 år på nacken.
Det här med herrar i hatt ändrades verkligen under sextiotalet. Förr var det otänkbart att vuxna män gick utanför dörren utan att ha något på huvudet. Hatt var i regel ett måste för en välklädd man. Min styvpappa hade flera gråa exemplar på lager. Han var sån, lite grå av sig. En riktig revisorstyp och arbetade också som sådan. Mamma tyckte att han var tråkig. Pappas favoritpålägg var Berlinerwurst, som mamma kallade Revisorskorv, för att den var så menlös och tråkig.
En nackdel för män i hatt, var att de stup i kvarten var tvungna att lyfta på den. Så fort de stötte på en bekant dam, så var det bara upp med handen, greppa tag och lyfta på huvudbonaden och bocka nådigt med huvudet. De som ville komma undan nöjde sig med basker. Men barhuvad gick man inte.
Klädmakarna i filmen måste ha jobbat i skift. Faye Dunaway hade nya kreationer på sig i varenda scen och flera av dem var riktigt missklädsamma. Och de vita strumpbyxorna minns jag speciellt.
I kväll ser jag fram mot Far from Heaven. Som jag minns var det en bra film, men mitt film- och läsminne är inte det bästa.
Nu ser jag till min fasa på nättidningarna att Oldsberg ska vara julvärd och inte nog med det: De flesta verkar vara riktigt nöjda med valet. Jag har redan förut spytt galla över hans självgodhet. Betyder det att jag inte är som alla andra? Men å andra sidan: Vem skulle jag bli nöjd med? Å tredje sidan: Vem bryr sig?
Det blir inte så mycket tv-tittande på julaftonen så jag lär nog missa denna Oldsberg. Gillar honom inte! Han känns som smörig gubbe...
I så fall är vi nu i alla fall tre. Jag tycker inte att han är ett enda dugg gemytlig bara överlägset schlep. Schlep är ett värmländskt uttryck tror jag o det betecknar hala, självgoda typer.
På julaftonen ska det vara en snäll och trygg figur, en riktig mysfarbror / tant. De ska ha lugn och djup röst och se ut som de älskar sina tittare. Och de ska prata som om alla som lyssnar är barn, lättfattligt och enkelt. Det får inte vara understatements och gliringar och ironier. Inte den dagen. Alla andra dagar, men inte den dagen.
Oldsberg är ingen person som man förknippar med julen utan mer med sportreferat.
Skönt att jag inte är ensam! Schlep ska jag lägga på minnet, man kan riktigt höra hur osympatiskt det låter.
Excellent site. It was pleasant to me.
