Liten ort - låg tolerans
Idag har båda kvällstidningar artiklar om mobbning. Min upplevelse är att problemet är mycket större på mindre orter. Där är omgivningens krav på att inte utmärkta sig mycket större och det gällde för både barn och vuxna.
Nåde den som avvek från mängden där vi bodde i Dalarna. Ortens sysslolösa yngre män for runt centrumkvarteret varv efter varv i sina raggarbilar. När de kände för det, skrek de otidigheter efter folk. Speciellt om det var folk som kom utifrån.
Vi flyttade till Stockholm innan barnen började skolan och det är jag glad för. En familj som vi hade kvar kontakten med råkade illa ut. Deras son mobbades hela skoltiden och det var rejäla trakasserier. Förutom glåpord och annat slängdes han ut naken i snön från gymnastikens omklädningsrum.
När jag gick i skolan fanns inte begreppet mobbning, men det gjorde företeelsen. Vi hade en kille i klassen på mellanstadiet som ofta var borta. Så småningom uppdagades det att han låtsades gå till skolan varje morgon, men återvände hem igen när föräldrarna gått till jobbet. ”Felet” med honom var att han var lite rundare än genomsnittet och några andra grabbar var inte sena att uppmärksamma honom på det.
Det handlar nog mycket om var i Stockholm man hamnar också - och hurudan man är som person. Vissa personer klarar sig säkert bättre på landsbygden, andra i storstaden.
Klimatet var mycket hårdare på förortsskolan i Stockholm än på innerstadsskolan i Göteborg. På den senare brydde sig ingen om vad någon hade på sig. Här skulle man se exakt likadan ut som alla andra i träningsbyxor, oversized tröjor, sportskor och keps. Min pojke behövde bara visa sig i jeans, t-shirt, skjorta och läderskor för att det skulle tända till. Sen visade han sig ju bra i skolan också och då var det klippt. Efter larm från skolan hittade vi en skolan i ett "fint" villaområde där han inte passar in särskilt väl men slipper bli mobbad. Det stärker faktiskt din teori. Uppfattar förortsborna som ungefär lika inskränkta som lantisarna...tillåter jag mig säga eftersom jag är "lantis" från början.
Observera, jag hade i ovanstående inlägg fräckheten att anse att Göteborg är storstad och inte "landet" om nu kommentaren blev obegriplig för någon.
Det var värre förr. Jag skrev om det i mitt skrivarcirkelbidrag om Kristina. Precis som Du säger så fanns inte ordet mobbning förr, men i hägsta grad fenomenet. Och just därför att det inte hade något namn så var det värre. Man kan ju inte ens prata om något som är namnlöst. Mobbning kallades bara för retning och sågs lite roat på av vuxna. Åtminstone så länge det inte gick till svåra handgripligheter.
Nu förekommer mobbning säkert också men inte lika öppet och det bekämpas, inte så sällan med viss framgång. Tyvärr inte alltid dock.
Jag har själv gått på en skola i Stockholm, inne i stan. Kan säga att jag DAGLIGEN såg hur folk blev mobbade. Jag själv var inte särskilt populär men klarade mig undan det värsta då jag hade 2 kompisar. Men i 7an blev jag och min kompis mobbade (av killarna i vår klass och paralellklassen). Vi blev inputtade i skåp (hårt, det gör jävligt ont) dem drog i våra kläder, bla i min kompis trosor.. kallade oss olika saker. Tjejerna i klassen frös ut oss för att vi inte satt tysta och accepterade att killarna kallade oss horor el. liknande (grunden till att de började mobbas) om någon sa: jävla hora. svarade vi med: håll käften. då blev det ett jävla liv. Men killarna fattade tillslut och tjejerna med. Dom lämnade oss oftast ifred. Dem bytte bara offer. Lärarna gick (som alla andra lärare?) med lappar för både ögon och öron. Tänk att vissa av dem här mobbarna kanske blir våra politiker eller som i någon form har viss makt i sverige. Inte undra på att allt ser ut som ett kaos.
Det är nog sant att det på något sätt var värre förr. Barn var tåla mycket mer från alla håll. Nu finns en annan medvetenhet, men trots det verkar problemet på något sätt olösligt.
När jag själv gick i skolan fick jag känslan av att många av mobbarna i själva verket var livrädda för att själva bli offer och därför gick till attack först.
Vi hade inte ekonomiskt utrymme till några märkeskläder till barnen och vad jag vet så brydde sig inte övriga skolkamraterna sig så mycket om det. I alla fall hörde jag inte talas om någon utfrysning på grund av det. De gick i en förortsskolan, inte långt från Hagsätra.
Jag vet inte om det är märkeskläderna i sig som är skydd mot mobbning utan det faktum att man kan misstänka att barn som har det senaste på sig har föräldrar med kapital o nätverk o förmåga att försvara sina barn mot mobbning. De som med sina kläder annonserar fattigdom är mer lättåtkomliga offer, de saknar ofta både nätverk genom föräldrars kontakter och den självsäkerhet som kan ge mobbarna igen för deras försyndelser.
