Besynnerliga beteenden
Min mor och jag var väldigt olika. Det vill jag i alla fall tro, eftersom hon kunde reta gallfeber på mig. M kan använda det emot mig i diskussioner och med repliken:
– Nu är du precis som din mamma, och plötsligt tar resonemanget en helt annan vändning.
Nej, jag envisas med att jag inte är lik henne. Inte ens till utseendet, men jag kan gå med på att jag sköter vissa saker i hemmet på samma sätt som hon.
Tvätten
Mamma levde i den fasta förvissningen att hon var den enda som kunde tvätta. Vi bodde i hyreshus, med två tvättstugor. Det fanns också två torkrum som skildes åt av en vägg i gunnebonät, så man kunde se grannens tvättresultat. Varje gång mamma haft tvättstugan, ”underhöll” hon familjen med vilken förskräcklig tvätt Malmqvist i 3:an eller Andersson i 17 hade på tork.
Det var speciellt viktigt att vita plagg behöll sin vithet. Vi döttrar fick gärna tvätta, men all sortering tog mamma själv ansvar för.
Jag vet att andra kan tvätta, men om min tvätt blir missfärgad blir jag olycklig och ger mig inte förrän allt vitt igen. Om det är omöjligt så slänger jag det hellre än blir påkommen med något plagg i obeskrivlig gråblå eller rosaaktig färg.
M är fråntagen uppgiften som tvättsorterare, eftersom han inte får in i huvudet att alla vita plagg inte är vittvätt. Jag misstänker att det ligger en viss strategi i ovilligheten till inlärning.
Disken
När min barndoms middagsbord skulle dukas av fick man absolut inte sätta tallrik på tallrik. Besticken skulle ligga kvar mellan faten. Det blev ett himla hallå om någon tjänstvillig gäst tog sig för att duka av på konventionellt sätt. Mamma stönade ljudligt över att också behöva diska undersidan av tallrikarna.
Den ordningen håller också jag på och avböjer all hjälp med avdukning från främmat. Om någon skulle drista sig till att börja plocka av när jag vänt ryggen till, protesterar alltid någon annan familjemedlem.
asch - jag diskar ju alltid undersidan ändå... och med en stor middag ,ed tolv tallrikar eller dylikt blir det ju hur rörigt som helst om en massa kladdiga bestick ska ligga emellan som ändå kladdar av sig på underkanten... nä, inget för mig.
Jag har på senare år upptäckt många drag som jag, mamma och min moster har gemensamt. :-)
Syrran, Lillsyrran och Dottern bär också avdukningssmittan. Beware!
Ha ha, jag hade tänkt fråga dig angående din kommentar om min mamma och maten om din också var den enda som kunde tvätta! Det var hon uppenbarligen! Min var den absolut enda som fick tvätten VIT, alla andra SKITTVÄTTADE som hon kallade det.
Läste tydligen bara halva din kommentar första gången jag såg den. Så det var redan avklarat det där med tvätten. Men jag har undrat ibland hur de bar sig åt. La i blöt i lut i 24 timmar och kokade sedan i gryta i tre? För det handlade ju inte om att de fick med nåt grått eller rosa plagg av misstag.
Mamma körde med blötläggning i Fenom under natten. Sen fick tvätten tumla runt i en maskin för 24 kg tills hon var nöjd.
Uppvärmningen matades med 25-öringar och man fick passa så det inte blev för varmt. Det gick att få vattnet att koka.
Kånner igen det där med tvättperfektionismen. Jag är hårt drabbad.
Har alltid vägrat låta någon annan tvätta! Njuter av att se absolut vita lakan fladdra för vinden på riktiga klädstreck ute under sommarhalvåret! Det är en minimalistisk installation. Skulle aldrig fixa att något var missfärgat. Hellre soptunnan!
Gubben tvättade en gång i tidernas begynnelse snickarbyxor med en massa spik i. Det var den maskinens sista tvätt och för all del gubbens också. Strategiskt kanske?!
Hello. I browse and saw you website and I found it very interesting.Thank you for the good work.
