Först byxorna – sen skorna
Eftermiddagen gick åt till att försöka komma underfund med varför ett program inte gjorde som jag ville. Allt jag hade gjort var att jag lagt till en kontrollfunktion, så att man inte av misstag kunde köra programmet två gånger. Konsekvensen blev att man inte alls kunde köra det.
Till slut var jag tvungen att ropa på grannen och när jag förklarade vad som hände, såg jag att som vanligt gjorde datorn precis som jag sa. Inte alls det jag ville. Saker hände i fel ordning, så det var inte alls konstigt att programmet fick spel. Så fick jag den eftermiddagen att gå. Tur att min avdelning inte ingår i produktivitetsräkningen. Fem rader kod på dryga två timmar.
Stella behövde dagishämtas. Noa och My behövde också tillsyn och hämtades. Jag hoppade anhörigmötet (tacksamt) och satt i soffan och snorade ihop med barnbarnen.
För ett par år sedan köpte vi leksaker just för att barnbarnen skulle ha något att leka med när de kom hit. Ett par tvillingdockor med tillbehör, några bilar, jojo, pussel, kassaapparat med pengar, varukorg och livsmedel, kritor och block, plus en massa annat.
Flickorna lekte och ritade. Efter ett par timmar, när Noa haft bort sin medhavda snurrmojäng, säger han:
– Varför är det alltid så tråkigt här? Vi får nog förnya prylarna, så de passar en femåring.
Jag erinrar mig vad Trean själv sa, när han fick veta att han skulle gå farmor efter skolan:
– Men jag vill inte hamna i tråkigheter!
Men tråkigheterna kom så småningom iallafall.
Vattenlek med lite slangar, stora hinkar, svampar, vispar, badbubbel, trattar, båt-ös-kar, flaskor o sånt kan va nåt för en femåring. Bra plats är i duschen eller badkaret.
Utklädningskläder kan man numera köpa hyfsat billigt på second hand (eller jättefina nya).
Såpbubblor, stora ballonger, drakar att flyga med.
Fast jag undrar om inte barnbarnen kinkar lite när de börjar längta efter mamma o pappa!
Tanken känns så skrämmande. Att man skulle behöva utrusta hemmet med leksaker igen.
Vårt minimala badrum rymmer inte vattenlek för tre barn. Jag tror att lille gosse är van att farfar vanligtvis är hemma och underhåller honom.
Läskigt är det med leksaker på nytt. Gränsen går vid Lego. Jag tänker inte riskera att skada fotsulorna igen.
