frktjatlund

Bra – klockan ringde när den skulle imorse.
Mindre bra – stängde av klockan och somnade om.
Bra igen – vaknade en timme senare, drog på mig kläderna och knatade till jobbet. Skön sval, solig morgon och dimman ångade upp ur Årstaskogen, som börjat lysa i höstfärger.

Inte alls bra – M ringer strax före åtta och har pratat en timme i telefon med Trean. Treans svärmor, Gun, fick diagnosen aggressiv bröstcancer igår och ska opereras på måndag. Svärdottern har gråtit hela natten.

Tydligen har cancern slagit till på ett ställe i ena bröstet, där Gun fått ett hårt slag tidigare. Det har värkt och varit en rodnad på stället och hon trodde att det var en infektion. Igår började det göra outhärdligt ont, så hon tog sig till sjukhus.

Det låter väldigt allvarligt, när de bestämmer operation så raskt. Svärdottern har en lillasyster på tolv år och jag kan bara föreställa mig vilken känslomässig bergochdalbana alla genomgår.

Gun är född samma år som jag och en rolig, cynisk, rak finska. En person som jag förmodligen skulle känt mycket mera om vi inte haft så fullt upp med vänner sen tidigare. Vi träffades några gånger i samband med bröllopet för fem år sedan. Förra sommaren hade vi också anledning att ha kontakt. På trettondagsaftonen var vi ute allihop på restaurang tillsammans.

Trots allt som Trean ställt till med har hon alltid varit ”neutral” och kunnat ta ett steg bakåt och betraktat situationen utifrån.

Enligt statistiken är det 7000 kvinnor varje år som får bröstcancer. Antag att det finns 4,5 miljoner kvinnor i Sverige, så betyder det att en på 643 kvinnor skulle få diagnosen i år. Man räknar med att varje människa känner omkring 500 personer av båda könen ganska väl. Alltså kommer någon man känner, drabbas ungefär vartannat år.

Lite bättre – Tvåan ringde och ville fika efter jobbet. Hon, jag och Stella var runt men det var stängningsdags överallt. M angjorde och det blev middag på grekrestaurang istället.